Aftonbladet – 28 januari 1858, sida 2

och sänkte motvilligt armen utan att gifva honom ännu ett slag. Hur kunde jag veta det? Laga dig nu upp i kärran, tillade han, jag har icke tid att vänta på dig. Skall Dick följa med? frågade Martha ångestfullt. Jay visst skall han -det; var svaret. Hon var på väg att gå efter varmare kläder åt gossen, men Amen förbjöd -detta med sträng: röst; emedan han var alldeles tillräckligt klädd. Men han blir genomvåt, sade qvinnan bedjande. Jo, du är just en god hustru! utropade den -hårdhjertade mannen; du tänker mer på det der djuret än på din man. Du erbjöd dig aldrig att gå efter min rock; jag: måste befalla dig det, tillade han med bitterhet. Sara Corner vände sina blickar mot himmelen af fasa öfver sin svägerskas likgiltighet för en så god man. Upp med dig! röt den senare till Dick; men håll! säg mig: först om du talade med Nicholas på kyrkogården ? Nej, svarade gossen: Och gaf dig inte den främmande herrn någönting? Ljug inte nu. En shilling för att jag visade honom vägeni Hvar är den? Dick räckte-fram myntet, som hans: plågoande tog af honom i det han: med ett grin anmärkte, att när -chan! fick åka, var det ej för mycket att han betalte skjutspengar. Ehuru med fara för 1: vidare misshandling, kastade sig den lille stäckarn ännu en gång i fostermodrens armar, innan han steg upp: kärran, hvilket :han gjorde utan något annat än sin tunna blus till skydd emot detgenomträngande regnet, som föll med ett tungt och afmätt ljud, som vittnade om att det-ej snart skulle sluta; han hade ej ens något skydd för sinavbara armar, som snart blefvo röda och förfrusna: Ehuru vädret -var så kyligt och obehagligt som möjligt, tyckte Amen : Corner, som var