För det andra hafva bildens ben varit. krossade. Ja, ja, bevisa bara detta, och frågan är äfgjord lb : Här-måste vi -påminna våra läsare, att ett af ofvannämda ben, liksom statyens hufvud, för längesedan försvunnit. 6 Följ bara det återstående beriet med handen, fortfor gentlemannen, så tror jag hi skäll finna marmorn något skroflig och ojemn mellan knäet och foten. Vi måste naturligtvis äfven taga i betraktände tidens verkån. Kyrkoherden gjorde som han blifvit anmödad och öfvertygade sig sjelf, att den omtalade ojemnheten verkligen fanns till; må hända var det Hans önskan somföranledde öfvertygelsen, som fallet ofta är med entusiaster. Besynnerligt! utropade han; högst besynnerligt! Att hvarken domprosten eller jag tänkt på den saken förut. 2eEn ritning, fortfor mr Cusack, eller rättare sagt tvenne ritningar, den ena af figuren i dess nuvarande tillstånd, den andra af densamma restaurerad skulle, som jag tror, i hög grad bidraga till sakens utredande. Med er tillåtelse, ty jag förmodar att jag har den äran att tala med försåmlingens själasörjare — skulle jag önska att göra ett par dylika ritninigar. Tillåtelsen blef. med nöje meddelad och bedragaren inbjöds att följa den intet ondt anande presten till prestgården, som låg strax bredvid, ty det började nu att regna. En slipad gynnare den dert mumlade Amen Corner för sig sjelf, der han stod på ett vördnadsfullt afstånd och lyssnade till samtalet; jag undrar just hvarför han vill blibekänt med den gamla narren? Jag här släppt honom för för godt köpp, tillade han, men jag hoppas att framdeles draga någon vidare vinst af honom. Med denna reflexion. skyndade han åter till byn, ty ehuru regnet hotade att fortfara, ville han icke uppskjuta nöjet att föra Dick till arbetshuset. Ordern var i hans ficka och