STOCKHOLM den 28 Jan, Ställningen inom Bondeståndet. 1. Flera af de tilldragelser, som timat inom ;ndeståndet under denna riksdag, och den Mlning, som ståndets majoritet ådagalagt i skilliga af fäderneslandets vigtigaste frågor, fva visserligen: icke. varit af den utomorentliga beskaffenhet; att de hos. den i riksgsmysterierna mera invigde framkallat nåpr större uppmärksamhet eller förvåning, än nligt; ty man vänjer sig vid allt här i erlden, och det var längesedan mani bondeåndet, sådant det framträdt vid våra senare ksdagar, såg eller trodde sig se det yppersta ilverket för svenskmanna frihet och rätt. värtom hafva många påtagliga tecken under enna riksdag antydt en hos ståndets majoritet It mera tilltagande reaktion, och flera af stånets fattåde beslut hafva ock derföre visatsig som ganska konseqventa slutföljder af det yrande kotteriets inom ståndet sätt att gå 1 väga och dess bemödande att, under det ändigt bevarade skenet af att arbeta för det Imänna bästa, i första rummet se sig till ,do. Det har nemligen, och alldeles naturot, gått med bondeståndet som med de öfga stånden: det har såsom representantkamare öfverlefvat sig sjelft, och måste, då det dan syndat så mycket på nåden, dela den lmänna förkastelsedom, som redan långt för etta träffat de öfriga lemmarne i det vidun;rliga maskineri, som svenska nationen ännu drar med namnet representation. Hvar och en, som tittat litet djupare in ellan riksdagskulisserna och lärt sig att ilja-mellan kärnan och skalet, mellan sken ;h verklighet, har längesedan upphört. att ras af den liberala kostymen och den bada patriotiska fraseologien, samt uppgifvit rhoppningeny, att de begge: folkvalda stånd; vilka man ansett förnämligaåst: kunna och ;ra representera landet, skulle till någön del inna godtgöra de fel och brister; som i så kt mått vidlåda vårt oefterrättliga fyrkamarsystem..Huru härmed i sjelfva verket ätt till, derom har svenska folket: länge, Itför länge sväfvat i mörker, och vi frukta ;geligen, att massan deraf ännu om bondeindet: på riksdagen hyser helt andra föreillningar, än de, som äro enliga med verksa förhållandet. Det är då hög tid, att alla usioner skingras och att man börjar skåda ker och personer, sådana de verkeligen äro. ången, som icke med större uppmärksamhet ljt bondeståndets historia i senare tider, utan tit sitt omdöme derom grundas på hörsagor ;h kanske ett och annat tillfälligt besök i kets ständers hus, har trott sig åtminstone hos tta stånd kunna återfinna och påräkna den nutliga sjelfständighet och den opartiska opfättning af ställningar och förhållanden, m borde i det längsta kunna värna landets gamla frihet och bereda dess sannskyldiga il. Om man också, då bevisen för motsatun varit för påtagliga, nödgats inse, att den ltmera tilltagande ruttenheten inom-reprentationen i. icke ringa grad måste hafva räckt sig äfven till detta stånd, så har man ock gerna. i det längsta velat invagga sig i ömmen om bondeståndets kärnfriska väsenoch dess förmåga att motstå alla otillstänga påtryckningar eller tumningar, och gjort 7 i det hela förvissad om, att, så länge man ck hade borgareoch bondestånden qvar om riksförsamlingen, så kunde denna aldrig fullt allvar blifva så farlig för den medrgerliga friheten eller hinderlig för landets veckling, skulle den ock emellanåt begå igon större politisk blunder. Vi veta icke, huru pass djupt de, som så fva dömt, hafva trott sig se i korten; men ;onskenligt är, att 1840 års kortlifvade opsition. spökat i deras föreställhing, att de ort sig. föga reda för det inre af vår närrande riksdagshistoria, och att de egentlin icke haft någon annan grund att bygga . än den temligen knapphändiga, som beitts af riksdagsreferaterna. Ty det får i mmanhang härmed icke förnekas, att den verala pressen, ehuru den visst icke blundat r representationens fel och svagheter, utan ärtom dragit många af dess synder och ater fram i ljuset, dock icke med den skär. och den fulla belysning framlagt sjelfva teriören deraf och så belyst de innersta drifedrarne till representanternas handlingar, att mänheten fått en tillräcklig och nödvändig innedom om de handlande personerna och n de yttersta orsakerna till hvarje mera aktpåliggande beslut. För en nation med presentativa former och konstitutionelt stylsesätt är ingenting vådligare och ohelsommare, än att sakna kännedom om de mest amstående dragen hos de mest framstående sina folkrepresentanter. För ett folk, som i allvar sträfvar att gå framåt och med all akt vill värna sin frihet, gäller framför allt t känna sina ombud och veta hvar det har sm; Folket får ieke leka blindbock med na representanter; sker detta, så slår det ej 1 att de leka kurra gömma tillbaka. Så har kväl skett och sker ännu i vårt kära fäderssland. Då man icke affordrar riksdagsannen något program öfver hans politiska nkesätt, anser man sig ännu mindre kunna honom fordra. någon redogörelse för det