Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 3

veta hvem af oss är den störste skurken? Det var ej anförtrodt åt mig. Gentlemannens ansigtsfärg, ty mr Cusack hade ännu, åtminstone i sina känslor, en skymt af hvad som kunde berättiga honom till denna benämning, gentlemannens ansigtsfärg vexlade hastigt från vredens rodnad till den upptäckta låghetens blekhet, och han stod för några ögonblick stum och förvirrad, urstånd att svara. Jag skall icke bjuda till att försvara mitt uppförande, sade han, då han sansat sig, och det är lyckligt för er att det innebär en ursäkt för ert. Det vore fruktlöst att söka förklara för er de skäl som ledde mig, ni skulle ej förstå dem. Det är nog för mig att vetan, tillade ban, att jag leddes hvarken af en lumpen nyfikenhet eller lågt vinstbegär. Jag har endast ert ord härpå, sade klockaren i en gäckande ton. Jag vet hvad som fört er hit. Ni skall få mitt ord på en sak till, sade: Cusack uppretad; och ni gör väl för er sjelf om ni lägger på minnet, att det är ett ord af den, som ännu alltid hållit sitt löfte, I vare sig i godt eller ondt. Om ni gör ens den ringaste hänsyftning till någon mensklig varelse om orsaken till min härvaro och handlar förrädiskt mot mig, så skjuter jag er med lika litet samvetsförebråelser som ett vildt djur, som korsar min Väg. i Utan att vänta på svar vände han sig om, . och gick tillbaka till värdshuset. i Den onaturligt lugna ton, hvarmed han yttrade denna hotelse, och den fullkomliga frånvaron af allt som liknade passion, förfelade ej att göra beräknad verkan på mr Corners ömtåliga nerver, ty, som alla storskräflare, Var han feg. . Hvad helst han ock kunde misstänka, visste han ingenting bestämdt med; afseende på främlingens planer i att söka