Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 3

snarare sprang än gick klockaren tills han kommit till den gräsbevuxna gångstig, som ledde från värdshuset till hans hemvist. Han stannade hastigt, träffad af föreställningen, hurudana följderna skulle blifva om han ertappades. Det är ännu ljust nog att läsa det, mumlade han för sig sjelf och tog upp brefvet ur fickan. Om den der gynnaren, som kallar sig mr Charles — ehuru: jag inte tror att det är hans namn mer än mitt — skulle taga det ifrån mig med våld, så kan han likväl ej slita innehållet ur mitt minne, tillade han med ett grin. Brefvet. var till mrs Willis. Tvenne gånger läste han igenom det, och med en så synbar tillfredsställelse, att hans dystra och hycklande drag riktigt strålade af lädje. 3 Nu kan jag göra den gamla hexan oskadlig, utropade han i triumferande ton. Inga bannande ord mera, inga förebråelser, och om hon vågar, så kan jag gifva henne hotelser för hotelser — lif för Tif. En kraftig hand fattade om hans strupe och brefvet rycktes ur hans hand, Skurk, sade Charles Cusack, som hunnit upp honom. Det är ett fult ord, sir, sade den upptäckte tjufven men vresig röst, men tycker ni ej illa om det, så vet jag ej hvarföre jag skulle göra det. Oförskämde ! Nå, vi äro ett par då,, anmärkte Amen Corner djerft, ehuru ni måhända är rik och jag fattig. Ni är mig just en riktig gynnare att gifva namn! Hvad var det ni gjorde med brefvet, då jag knackade på dörren? Ni vände ut och in på det: och läste det, just som jag nu gjort; och nu skulle jag vilja