Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 3

kyrkoherdens bekantskap. Han beslöt derföre att följa den vink, som på ett så kraftigt sätt blifvit honom gifven, och fullfölja sin åtagna förbindelse, hvartill hoppet om de återstående tio punden i icke ringa mån bidrog. Med jemförelsevis lätt hjerta tillryggalade bedragaren det öfriga af hemvägen. Det var en lycka för vår hjelte att tan redan låg, ty måhända skulle hans förtryckare annars, i sin glädje att ändtligen hafva honom alldeles i sitt våld, öfverfallit honom med något ännu hårdare än ord. TIONDE KAPITLET. Hur underbart, fast sant! Dock, sanningen Är alltid underbar, långt mer än dikten. Byron. För första gången på flera veckor sof Amen Corner godt. Den fruktan Nans hotelser framkallat störde ej längre hans hvila. Han hade slutligen funnit trollordet, hvarmed han kunde beherrska henne, och säker på dess. kraft, sökte han, så fort han kunde, tillfälle att använda det. Med denna föresats gick han följande morgon till den koja, der föremålet för hans fordna fruktan bodde, till trots för den befallning hon gifyit honom att aldrig mer sätta foten öfver hennes tröskel. Hur han småskrattade för. sig. sjelf då han vred upp låset. och med-en oförskämd min, djerft trädde in i den torftiga bostaden. Holla, Nau! utropade han, i det han objuden satte sig i länstolen vid fönstret och kastade det ena benet öfver detandra; jag har nyheter för er. Kojans ensamma invånare betraktade honom med en förkrossande blick, men förblef .yst; hennes vrede var för stark för ord. Bofby utropade qvinnan. ! Hyem menar ni? — Roderick eller mig?