Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 2

DEN SISTE AF SIN ÄTT, J. F. SM TH.) Om du inte tar den, så kastar jag den i diket, sade den välvilliga gifverskan. Du kan göra med den hvad du vill och betala mig igen den, då du blir en man. Den kan alltid på något sätt komma dig till godo. Dicks ögon lyste, då han emottog pengarne, det var just detta han behöfde, för att utföra ett företag som han hade i tankarne. Jag skall betala dig, Patience, om jag lefver, sade han, och tackar dig mycket. Ja, det blir nog väl med den saken, sade qvinnan med ett förnöjdt leende; och nu får jag skynda mig hem, ty mrs Bunce är en riktig furie. Alla hennes kattor få fånga flitigt råttor, annars, Gud tröste dem! Nå nå, inte för att ag ligger det på sinnet — det är ändå alltd bättre än arbetshuset. Med denna tröstande reflexion skildes de åt — Dick för att återvända till sitt numera fruktade hem, Patience till sin trätgiriga matmor. Då Amen Corner efter tået gick till byns värdshus, tänkte han hit och dit på hvem främlingen kunde vara, som gett en så nognn beskrifning på honom. Visste han blott etta, tyckte han sig väl kunna skydda: sig, om också mötet skulle blifva obehagligt. Alla hans gissningar ville dock icke: passa in, eller rättare sagdt: han framkastade så många, att han ej visste vid hvilken han skulle fästa sig. I denna ovisshet kom han fram till värdshuset, en half timme sedan Patiences återkomst. God afton, mrs Bunce, sade han i det han inträdde till henne i skänkrummet, hvilket han vågade göra i följd af särskilt privilegiums. Jag hör att här är en gentleman som önskar tala n ed mig. ) Se Afttonbl. n:r 10—18 och 20.