Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 1

förhoppningar. som väcktes inom alla sunda delar af nationen, och de minsta drag, som understödja: denna förhoppning, hafva derföre också gjort ett uppseende vide större än deras verkliga innehåll. Huru kunde väl det vara annorlunda? Den religiösa toleransen är vår tids högsta fordrany och : endast blind fanatism eller djup okunnighet kan påstå, att det skulle uppfattas såsom en från staten utgående likgiltighet för religionen, hvilken skulle göra äfven folket likgiltigt för religiositet, om staten icke gjorde någön skilnad mellan de: olika konfessionerna, och om menniskair blött såsom sådan skulle åtnjuta alla rättigheter såsom samhällsmedlenm och medborgare: Hela historien och en blick på-nutidens särskilta stater visa falskheten i ett! sådant påstående. Barnen på skolbänken veta, att vännu aldrig någon religion vunnit betydenhet genom yttre makt, utan att alla religioner först genom de hårdaste pröfningar kommit till yttre makt. Ingenstädes är religionefi ihera lysande och ofvanifrån mera hyllad, än i Europassödra stater) der katolicismen visar en mäktig statskyrka, och just der har folket under revolutionära tider stormat kyrkorna, fördrifvit presterna? och vändt religionen Tyggen: Tvärtom förkåller det sig i England, der religionen högre aktas och äras än i någon anhan stat i Europa, och der fullkomlig religionsfrihet herrskar.. I Amerika finnes icke en högkyrkarsåsom i Englandy staten har der så att säga ingen religion, och likväl har re: ligionen ingenstädes sådana rötter bland folket som i Amerika; Den fullkomliga jemlikhet mellan konfessionerna i politiskt och borgerligt hänseende, som råder i Holland, har der icke förhindrat religionen att vara en folkmakt; Äfven i Belgien råder den liftigasteifver 1 religiösa angelägenheter, ehuru staten :såsom sådan alldeles icke har något medreligionen att skaffa. Man! kan säledes uppställa såsom en grundsats, bekräftad af historien: och verkligheten, att öfverallt, der staten öfverlemnar religionen åt församlingarne-och sekterna, utgör 1eligionen ett djupt ingripande element af folklifvet, så att religionsfriheten är den sanna källan till all inre djup religiositet. Dessa idger äro så enkla och klara, att de ttalade i fria länder måste förefalla banala. Äfven i det intelligenta och kunskapsrika Preussen äro dessa åsigter vida spridda bland nästan alla samhällsklasser, och man bör tillskrifva endast ett litet fånatiskt, doktrinärt och tyvärr, hittills åtminstone; mäktigt partis förhatliga och verldsligt beräknade verksamhet, att lagskipningenoch den administrativa praktiken variti en skärande motsägelse med dessa nyss utvecklade åsigter. Man behöfver knappast förebringa några bevis derpå. Det är tillräckligt att erimra, alt dissenterförsanålingarne i sjelfva verket mer eller mindre stått liksom under polisuppsigt. Deras sammankomster betraktades såsom pohitiska klubbar och qvinnor :och barn tillbakahölls vid dörrarne; också måste en konstapel alltid vid dem vara närvarande, hvilket säkert icke var egnadt att lifva andakten. : Dissenters andliga Jodate voro oupphörligen utsatta för polisens trakasserier samt blefvo ofta bortvisade från Berlin och andra orter: Historien om de fria församlingarne i Preussen är lidandets historia och en martyrologi. Underrättelsen, att på det kyrkliga området en för. ändring förestår öch att åtminstene den besvärliga polisuppsigten vid dissenters sammankomster till en del redan upphört, och till en del skall alldeles upphöra, har derföre också såsom ett tecken till något bättre, om än ett ringa tecken, gjort ett fördelaktigt intryck. Vi må hoppas, att det icke skall stanna dervid, utan att vi snart verkligen skola få höra omtalas en systemförändring på detta område; Den 12 öppnades i allt lugn kamrarne. Anblicken af församlingen i slottets hvita sal var egendomligt förändrad. Högern såg ganska nedslagen ut och tycktes oroad af onda ahingar. Det af hr von Manteuffel entonigt upplästa trontalet framhöll visserligen ministerens tillförsigt till -konungens fullkomliga återställande; men denna ministörens tillförsigt tycktes icke delad af kamrarne. Till.och med då hr von Manteuftel den 14 föreläste en lång förklaring öfver konungens sjukdomstillstånd och meddelade utlåtandet af de tä kare; som den 3 hade intygat konungens förmåga att fatta beslut och på vetenskapliga iakttagelser och grundsatser uttalade den förhoppningen, att konungen skall blifva full: komligt återstäld, blef åhörarnes i detta afseende förunderligt! misströgna); mening icke modifierad. Man anmärkte genast, att läkarne visserligen väntade fullkomligt tillfrisknande utan att likväl på något sätt med samma :tillförsigt förutsäga dess snara inträdande, att de tvärtom: lade tonvigt på långsamt -illfrisknande och att den höge patienten -för en längre tido nödvändigt måste skona sig; men att ministeren i trontalet gått vida längre och med ttillförsigt uttalit sin förhoppning på ett fullständigt ock snart återställande. Dermed sammanhänger ganska nära frågan om ett orundlagligt regentskap. Art. 56. af författningen föreskrifver nemligen regentskap vid ett fortfarunde förhinder: för konungen, hvilket. ögonskenligen efter hela sammanhanget icke bör förstås såsom ett permanent och beständigt förhinder, då i sådant fall -ett tronombyte måste ske. Ett förtfarande förhinder ir utan tvifvel ett längre förhinder, och detta kan: man! vänta skall förefinnas ännu en lång tid. Man rör: sig således, såsom man ser, inom en godtycklig tolkning af grundlagen. I början omtalades; mycket att. interpellationer rörande denna fråga vore att vänta ikamrarne.. Men ännw har det icke kommit derhän. Högern finner behag i det nuvarande tillståndet, och venstern synes vilja undvika att hos prinsen saf Preussen väcka någon ovilja not kamrarne, Prinsens egna vänner skola