Se det är den treeniga auktoritet, på hvilken skådespelarens lycka beror! Låtom oss betrakta de tre storheterna hvar och en för sig från skådespelarens ståndpunkt för att afgöra om han kan vara tillfreds med någon af dem. Forts. följer.) (Insändt.) Bref till Ernst Ludvig. Troligen förvånas du öfver att åter hedras med en skrifvelse från en för dig obekant person. Men jag högaktar dig mer än någon af dina öfriga korrespondenter. Jag åtminstone inser, hvilken stor man Sverge i dig besittef; jag vördar dig såsom ett högre väsende. Tvifvelsutah kan dw anses vara Sverges Gustave Planche, oaktadt olikheten eder emellan är bra stor, ty han dömde städse sur rent objektiva grunder, han åsyftade den oböjligt stränga rättvisan, medan man påstår att du ej så sällan dömer ur merv subjektiva grunder och allt för mycket ledeg-af din smak, hvilken ej alltid lärer vara den bästa. Men -då der är: naturligtvis. förtal, ty hvar finnes en! bättre kritiker än. du i hela Svea land? ! Det är ju si vanligt att man söker nedsätta talangen, och jag för min del anser dig ej ega din like; du är ett riktigt fyndgods. : je Man har ofta funnit sig stött af din öfverlägsna ton; din tvärsäkerhet i omdömen öfver saker och ting, dem du uppenbarligen icke alls begriper: Menfjag ville säga dem, hvilka tänka: så, tt det är-på detta vis den sanna intelligensen framträder. Huru skulle det våra möjligt att begagna annat. än en viss öfverlägsen ton, då en sant intelligent person tälar till:brackor (sit venia verbo)?Och livad äro de ånnåt större delen af dem, hvilka kisa dina snillefoster i Svenska Tidningens följetong? Det är ju blott simpelt och enfaldigt folk, som kunna tala om denssanna insigtens, den verkliga tålangens ödmjukhet. Man måste ju beskedligt underrätta allmänheten, t.ex. att den änder namn af Frigdr. Halm kände föffättaren till Gfiseldis och Sohn! der Wildniss år en; äfvensom embetsmän utmärkt friherre vi Mönch-Bellinghausen, och att han skrifvit flera arbeten än dessa tyenne nämda. Men likväl har du härvid begått ett litet minnesfel, då du kallar Sohn der Wildniss för hans senåste ärbete, ekuru du väl börde erinra dig, att det är jemt tjugo år gammält Och att hans sista arbeteärden så mycket omtalade: Fechter voå Ravenna, äfven öm hrr Mundt et Scherr ej hunnit inregistrera detsammå i sina kompendier. Likaså är fallet med George Sand, ty icke veta alla att hon egentligen heter fru Dudevant (dw hade också kunnat tillägga Aurore), och detär troligen för att inskärpa detta hös-ållmänheten, som du i din epistel talar hela tiden om fru Dudevant, ehufu detta namn tillhör författarinnans enskilta; lif, dess sorger ochfröjder, medan man alltid -och. allestädes, så snart fråga varit om hennes litterära personlighet, brukat benämna henne, såsom hon sjelf önskat, George Sand. : Jåg finereljest ganska lätt orsaken, hvatföre dö så lätt vidrör Syrsan. Det är ju allmänt kändt, att du ringa skåttar litterära: produkter af fruntimmer, och. då är det waturligt att: du, hvilken; annars. vill gälla för en väldig kritisk bjesse, ej. anser-det löna mödan att, som nan säger, slöså krut på kråkor. Säkert kan man oc kså antaga, att det ingalunda undgått din djuptskädande estetiska skårpblicks att mil: Jacobssons spell i de-tvenne senare akternasåf. Syrsan förefaller betydligt mattare än i de två förra. Du synes i allmänhet hafva för princip:att icke. underkästa. den eller den .skådespelarens eller skådespelarinnäns Spel någon närmåre analys; det är möjligt att du ähser sä dant tillhöra de der: småsäkerna man icke, bör: fästa säg vidy och-jag. betviflar ej alls, att du ju: kunde gösta det, blott du ville. det: Likväl är det nu. fallet, att mll Jacobson i de första akterna gifver oss en werkligt individuel bild, den man mör eller mindre måste beundra, medan det irde tyå senare verkligt slår oss med förvåning atti se; Hura den bild; skådespelarinnan der ger oss, så mycket baknar all individuel prägel; att -hon återkallat! minnet än af den sena än af den andra rolen, deri hon förut uppträdt. Man kan väl anmärka, att hon: bör vara förändrad i dessa senare äkter, och detta förstår äfven jag mycket väl, men detta borde ej: hindra henne: att söka gifva sitt spel deränder et bestänid karakter. told ee i Visserligen är det mången estetiker i våra dagar, hyilken påstått att fantasien är död: Huru lätt kunde jag ej beslå Bonom med att hänvisa på dig, ty din fantasi torde i sanning vara lifligare än de flestes. Så säger du i din beundränsvärda epistel: Blanid glanspunkterna i stycket: är för: öfrigt denscen;-då Syrsan, det arma öfvergifna mnaturbarnet,. isbrist på annan: lekkamrat, dansar med. sin. egen;skugga. Man igenkänner fru! Duidllevants väldigt genomträngande snille ete.. Ja, jag häpnade riktigt däj iste dessa räder, ty man måste verkligen ega din lifligtfantäsi för att deri igeiikähma fru Dudevantss väldiga bitille, ty oaktadt jag ett par gånger genomläst Ia-petite Fadette, så -har jag deri icke funnit något, antydande nämde måhskensdans. Du finner, att-jag derföre för ingen det vill påstå, att icke du genomläst detta arbete. Yr 2 zu oa BG Beträffande hr Swartz; så har du rätt att hån; på dt hela taget, tog sig mindre väl ut; hen ejderföre att hans föll: på knä. oeh slog sig för bröstetzoch 4 det synes vara verklig skada. att: du ej-kunat göra studier öfver franska .bondgossarnes sätt att göra kärleksförkläringar. Men jag anser ätt hr Swartz i allmänhket mindre gaf en bild af en bönde an af en blaserad -person-;ur: de-s. k.z bildade klasserna. ssJag I sade blaserad, emedan det saknades lif i hr Swarte I. spel; det var en viss sömnaktighet,som rådde deri. För att bekänta sanningen, så får jag lof att säga, ; att det har förvånat mig på det högsta att ms Sohn der Wildniss könnat anslå eh kritikeraf den art du är. Det är väl sant, att du med den utsöktaste försigtighet, såsom. det väl anstår en klok ge-Å: ineral, undvikit att fölla ett positivt omdöme. öfver idetta stycke. Likväl syhes du vara icke så litet be-1, gån i detsamma, ehuru jag aldrig kan trö, att det arit blott-det vackrä språket, de poetiska tankäfhe, ): vilka så mäktigt anslagit dig; Py deraf-beror,väl cke ett-dramatiskt arbetes värde, utan.det-börder väl Snårare Vara fråga om i hvad mån detta arbete verk-; ligen gör skäl föratt benämhas dramatiskt. Kah nu: Ingomar, skogensson; såsom det benämnes på Mindre teatern;:sägas uppfyllavde fordringar man Hat att böra på ett dramatiskt arbetet: Jag tror det föringen del, ty hvari består det dramatiska deriZ.Hvari det tragiska? -Kanske uti vildensförvandling till-en No ek medbibehållande afsin ursprungliga själsstörhet?: Är ej hela stycket alltigenonr Fyldt af et sentimentalaste kärlekspjoller, öm ock en och änhan scen af-djupt lyrisk skönhet förekommer? Men dramat skall ej vara en blott själsmålning, com ock genomväfdt med de-mest intagande lyriska partier; det skall vara handling :deri, nemligen yttreå handling; och ja mera en dramatisk produkt afviker ifrån sitt egentliga väsende, dösto lägre Täts jftaFT densamma inom-raden af öfriga dramatiska!proukter. Rhad Hade du erinrat dig hvad du i början af din skrifvelse yttrår: Och i samma mån; söm poesiens EA de former närma sig drämåtiken, i samma mån äro högre och förträftligäre, — ett yttrande, som för öfrigt tål betydlig modifikation —, så hade du; om du velat vära konseqvent,bort akta dig föratt alltför miycket. beprisa Ingomar.. Katskerdock attikonseqvens ej är, din starka sida;.Mmen somsjag redan troligen uttröttat dig. och andra, vill jag sluta för denna gång. RN ADS z Aa Pevalr. och Polissaker. Jan. Vid Anstäld icelegal I ättogång ping. den 217