Aftonbladet – 26 januari 1858, sida 2

vispade hon i en handfull mjöl och derefter en andra, tredje och fjerde, tills massan fått tillräcklig fasthet. ; Rör om det, unga qvihna, sade -hon till Patience, medan jag väger brödet. Det var fem barn, och tio lod bröd blefvo uppvägda, som delades i fem stycken; som våra läsare finna, blef det ej mycket åt hvart barn. SNå väl, syster,, sade Amen Corner i det han inträdde i rummet. Är det färdigt? Ja visst är det färdigt, svarade den gamla flickan snäsigt; vill du smaka det? Bjudningen afslogs tvärt. Så hjelp mig då, fortfor hon. Innehållet af pannan slogs i en stor träskål, en bit bröd lades vid hvar tallrik, hvarpå en slef gröt utportionerades. Patience kunde knapt återhålla sin förtrytelse; detta påminde henne så tydligt om hennes egen barndom. Hon kunde icke låta bli, der hön-stod bakom. för detta förestånderskan, att knyta näfven åt henne. : illa Annie var den första som skulle äta; Diek hade änn icke slutat. blåsa på sin mat; efter den första mun barnet tog, lade hon bort skeden och sade att det inte smakade bra. Svaret. var en örfil. Vår hjeltes ögon lyste af vrede, men Amen Corner fästade sina hårda, hotande blickar på honom, och han teg. SMitesmakar bra, jag måtte sägal utropade klockaren; efter allt besvär med tillagningen deraf, Och du, tiggarpojke, blir väl den nästa som säger att det inte behagar dig. Gossen började helt stilla äta upp sin andel, hvilken undergifvenhet snarare retade än behagade hans plågoande, som derigenom gick miste om en anledning att slå honom. -— Då. Martha Hörde Annie gråta, steg hon upp från sitt. arbete i rummet bredvid, som nu blifvit upphöjdt till värdighet af förmak och