Aftonbladet – 26 januari 1858, sida 2

dit barnen toro förbjudna ätt komma in. Hon gick ut för. att efterhöra orsaken, men behöfde icke fråga, ty ett märke efter den hårda EG syntes tydligt på fosterbarnets fina ;kind. Amen, Amen! utropade hon med smärta, är detta ditt löfte till mig? Sköt du dina göromål, annars kan ordningen komma till dig nästa gång, sade hennes man. Nå så må jag tusen gånger heldre underkasta mig det, än att se dessa arma värnlösa barn illa behandlade, sade hans hustru; jag kan ej uthärda det. Illa behandlade, upprepade hennes svägerska; pnå jag måtte säga! Det var just ett vackert uttryck, då man vill på ett lämpligt sätt tillrättavisa de små bortskämda stackarne; Jag kan inte tåla det, fortfor den olyckliga makan och utbrast i tårar. ; Kan du inte det? sade hennes man, hånande; nå, hur skall du då bära dig åt? Skall jag säga dig det, Martha? frågade en gäll röst. Alla närvarande vände sina ögon mot fönstret, genom hvilket man såg det skrypkliga ansigtet af Nan Willis, som med forskande blickar betraktat hvad som nu passerat. -Den gamla qvinnan hade varit borta från sitt hem nära en månad; ingen kunde säga hvar hon varit, hvarförechom gått eler när hon skulle återkomma. Amen hade i hemlighet hoppats att hon var död ellr borta för alltid. Hvem är den der hexan? frågade Sara Corner, Tyst, sade hennes bror mellan sina sammanbitna tänder, förolämpa henne ej. Nans skarpa öra hade dock uppfångat det förolämpande tillmälet, och det tycktes roa henne högeligen. Hexa upprepade hon flera gånger, hexa!