Aftonbladet – 25 januari 1858, sida 3

ÖV punkt de uppnått. Kejsar Napoleon hade åt dem, som delat hans ära, testamenterat sin enskilta förmögenhet och sin domaine extraordinairel. Staten häde indragit denz under restaurationen. Det är för att till någon del efterkomma dessa fromma förordnanden som J hafven voterat, dels en summa af åtta millioner, dels nära 3 milioner i årligt understöd åt f. d. militärer. Icke desto mindre har jag velat, att en medalj skulle påminna alla dem, som tjenat i våra armåer, Om deras chefs sista tanke. Mer än 300,000 man fi Frankrike och i utlandet ha begärt denna om kejs saretiden erinrande medalj och de ha vid dess mottagande med ;stolthet kunnat -säga till sig sjelfva: Äfven jag utgjorde en del af den stora armen, ord, dem kejsaren vid Austerlitz med rätta åntydde såsom i framtiden blifvande ett adelsbref. il Vår marin, hvars nödvändiga ombildande sysselsätter arsenalerna, upprätthåller på alla haf vår flaggas heder. I Kina kämpar den tillsammans med engelska flottan för att vinna upprättelse för gemensamt lidna förolämpningar och för att hämnas våra grymt massakrerade missionärers blod. Frankrikes förhållanden till de främmande makterna hafva aldrig varit gynsammare; trogna de af en gemensam sak väckta tänkesätt, visa oss våra gamla bundstörvanter samma förtroende, och de nya komma oss genom sin goda hållning, genom sin redliga medverkan i alla stora frågor nästan att ångra, det vi bekrigat dem. Jag har i Osborne liksom i Stuttgart kunnat öfvertyga mig, att min önskan att bevara innerligheten af de gamla banden, liksom min önskan. att knyta nya, i lika grad delades af tvenne stora väldens öfverhufvuden, Om Frankrikes politik i Europa bedömes så som den förtjenar, så härrörer detta deraf, att vi följa den goda grundsatsen, att icke inblanda oss i andra frågor än dem, som omedelbart angå oss antingen såsom nation eller såsom europeisk stormakt; också har jag undvikit att inblanda mig i frågan om hertigdömena, hvilken för närvarande upprörer Tyskland; ty denna fråga, som är rent tysk, skall också förblifva det, så länge Danmarks integritet icke hotas. Om jag deremot sysselsatt mig med Neufchatelfrågan, så skedde det emedan konungen af Preussen hade påkallat mina bona officia, och jag har haft lyckan att i detta fall bidraga till den slutliga uppgörelsen af en tvist, som hade kunnat blifva farlig för Europas lugn. t I afseende på Donaufurstendömena har man förvånats öfver vår oenighet med flera af våra bundsförvandter; orsaken dertill. är, att Frankrike uti sin oegenyttiga politik alltid, så vidt traktaterna medgifvit, försvarat de folks önskningar, som till det vändt sina blickar. Likväl skola vi vid de konferenser, som härnäst komma att öppnas i Paris, uppträda med en försonlighetsanda, som kan utjemna de svårigheter, som äro oskiljaktiga från meningsolikheter. Sådan, mina herrar, är i korthet vår helägenhet. Jag kunde derför här sluta mitt tal; men jag anser det nyttigt att, vid början af en ny lagstiftande församlings verksamhet, med ee undersöka hvad vi äro och hvad vi vilja. Endast väl bestämda, klart uppfattade orsaker alstra djupa öfvertygelser; endast ett högt lyftadt baner ingifver uppriktig hängifvenhet. Hvad är kejsarriket? Är det en reaktionsregering, en upplysningens fiende, som åsyftat att undertrycka alla högsinta sträfvanden samt förhindra spridandet af de fredliga strålarne från allt som 89 års stora grundsatser hafva godt och bildande? — Nej. Nej, kejsarriket har stält dessa grundsatser i spetsen för sin författning. Det antager öppet allt, som förmår förädla hjertat och vinna sinnena för det goda. Men det vill äfven, såsom en fiende till alla abstrakta teorier, bilda ett starkt välde, som är i stånd att öfvervinna alla hinder, som ställa sig i dess väg; ty vi få ej glömma, att hvarje nytt väldes väg under en lång tid är en vädjobana för oupphörliga strider. Dessutom är det en på hvarje blad af Frankrikes och Englands historia inskrifyen sanning, att en oinskränkt frihet är omöjlig, så länge det uti ett land finnes en fraktion, som hårdnackadt underkänner regeringens fundamentala grundval. Ty då är friheten, i stället för ett medel till upplysning, förbättring och kontroll, blott ett vapen till omstörtning uti partiernas hand. Då jag icke heller af nationen mottagit makten i ändamål att förvärfva en flyktig folkgunst, såsom en bedräglig lön för medgifvanden, som blifvit svagheten aftvungne, utan för att en dag förtjena efterverldens bifall, i det jag uti Frankrike lägger grunden till något varaktigt, så drager jag också icke i betänkande att i dag förklara eder: Faran bi hvad man än må säga, icke uti maktens öfverdrilna myndighet, . utan .fastmer i bristen af repressivlagar. Sålunda hafva äfven de sista valen, trots deras tillfredsställande resultat. öfverhufvud på enstaka orter, företett ett bedröfligt skådespel. De fiendtliga parerna hafva begagnat sig deraf för att oroa landet, och man har: erfarit att personer, hvilka högljudt vekänt sig såsom de nationala: institutionernas fienler, bedragit valmänanen genom falska löften sumt; edan de täflat om att vinna deras röst, efteråt stött lem ifrån sig med förakt. I skolen icke tillåta att :n dylik skandal förnyas; och I skolen nödga-hvarje ralbar att aflägga ed på författningen, innan. han uppträder såsom kandidat. Då sinnenas lugnande måste vara det beständiga målet för vårt sträfvande, så skolen I hjelpu mig wit appsöka de medel, som kunna bringa den extrema och af partiandan dikterade oppositionen till tystnad, Ar det icke piusamt, att uli ett lugut, välmående ch i Europa aktadt land å ena sidan se personer, om smäda en regering, hvilken de hafva sin säkeret att tacka för, under det andra endast betjena sig af sina politiska rättigheters fria bruk, fö andergäfva statsinrättningarne? Med glädj jag, utan att fästa mig vid deras antecedentia, gå ålla dem till mötes, som erkänna den nationella viljan. Men hvad orostiftare och komplottsmidare beffar, så måsten I väl betänka, att deras tid är sörbi ag kan ej sluta, utav att yttra vågra ord till eder om det brottsliga försök, som nyss egt runt tackar himlen för. det ögonskenl ned den omgifvit oss. mig och så många meuvniskor. I 6 omplotter mer ku eu hels lärFörst och främst lära de oss, att de partier, hvilka taga sin tilldykt till lönm örtvifiade medel förkunna sin svaghet och vanmakt. vidare lära de oss, att aldrig ett lömmord, ou det ifven. lyckas, här vat de personers såk, hvilka atte vapnet i. lö hand. H hbarti, som lät nedstöta lolken i handen på Henri 2 hågon : nytta af dessa mordgerningar. Gud tillåter stundom den rättfärdiges död; men han tillåter aldrig, ati brottets sak Äfven detta mord sök förmår ej störa mi ygghet för det närvarande sller min tro på framtiden. Om jag blifver vid lif, så lefver kejsarriket med mig. Om jag faller, så skall kejsarriket genom min död till och med blifva stärkt. Ty folkets och härens förbittring skulle då blifva ett nytt stöd för min sons tron Låtom oss derföre blicka med förtroende in uti framtiden och utan oroande bekymmer öfverlemna 5ss åt våra arbeten för landets väl och storhet! Gud vdeskydde Frankrike! Franska regeringen berättas hafva för afsigt att anmoda Belgien och Sardinien att hålla en strängare tillsyn öfver de flyktingar, som vistas uti dessa håda länder.