Aftonbladet – 25 januari 1858, sida 2

fordna, solidare konsten förråder sig. Så har man t. ex. i fredags d. 22, på kongl. scenen för första gången gifvit en opera i tre akter. som i tredubbel mening är svensk, ty skald och tonsättare äro våra landsmän och ämnet är fosterländskt. Det behandlar den trollsän, som är fästad vid Ljungby i Skåne, under hvars bekanta ?stenar? de infernaliska makterna fordom bodde och bygde. Dikten Ljungby: horn och pipa?, ty så heter den nya operan, är författad af den alltför tidigt hädangångne. G. Silfverstolpe och andas vid många tillfällen hela denna hjertlighet, denna fromma frubadur-älsklighet, som så vackert karakteriserade S., och på rörande sätt frambär ett eko af fädrens fasta tro och tillförlit på himlen. Orden äro oftast ovanligt musikaliska, äfven all :tonkonst förutan. Och man förnimmer i dem icke endast musik öfverhufvud, utan afgjordt den varmaynglingens, den ännu icke förtorkade fras-svarfvarens, den ännu icke ur vårens idealiska Eden utdrifne diktarens lyra. Hör t. ex. huru enkelt hela verket börjar. Julaftonen är inne. Den firas på Ljungby gård med forntidens hela religiösa värma. Då sjunga tärnorna: Från stjerniga himmelen sänkes Den signade juleqväll, Och ljusen tindra så klarligt I slott och i bondetjäll. Omhägne Guds heliga englar Med glädje hvart Krist-troget hus Och tände i mörkaste natten Det väna, eviga ljus! Eller är icke Åkes sång musikalisk, dessa ord, som sjungas då det gäller att våga sig fram på de ilskna trollen, och deras tjusande drot ning visar sig för kämpen? Stå för min själ i ofördunklad glans, Du Jjufva bild utåf min älskarina! Gif ögat klarhet och gif hjertat sans, Att jag med redligt mod må seger vinna. I sanning, om deti allmänhet icke är lätt att komponera ord, hvilka redan i och för sig sjelfva äro musik, så gäller anmärkningen rskilt om G. Silfverstolpes verser. Det. är mycket svårt att förläna dem en ännu högre adel än den, som de redan ega. Med stor kärlek för ämnet, oftast med sannskyldig lycka bar tonsättaren emellertid smugit sina motiver intill textorden. Hans stil förråder en afgjord förkärlek för den äldre,