Aftonbladet – 23 januari 1858, sida 2

sin fostermor utan förebråelser öfver hennes brutna löfte och att räcka sin lilla hand åt den man, för hvilken han fattat en så stark motvilja. Men han gjorde det dock, ehuru hans kinder voro bleka och hans ögon svälde af återhållna tårar. Martha tryckte gossen till sitt hjerta, glad öfver hans foglighet; Amen Corner log eläkt då han klappade hans lockiga hufvud med sin stora hand. Martha har hållit sitt löfte till dig), sade han; har hon inte det, pojke? En far, som ser efter dig, bestraffar din lättja och gör dig till en menniska, är bättre än en kyss. Han är mycket snäll, sade hans hustru i undergifven ton, tala ej strängt till honom. Se så, Dick, gå nu och lek med Annie och de andra barnen i trädgården., Alldeles inte, svarade hennes man. Hvarföre skall du skicka bort honom? Är det på detta sätt han skall lära sig lyda mig? Kom hit! i Vår hjelte närmade sig långsamt tills han kom honom ett par alnar nära, då han temligen hårdhändt drog honom till sig och stälde honom mellan sina knän. Nu, min gunstig herre, sade han, i det han höll honom fast, på det han ej skulle springa undan, är du gammal nog att begripa hvad jag säger. Förstår du mig? Ja. Så se på mig dåx Dick hade hållit sina ögon fästade på fönstret, han kunde icke uthärda att se på den man, som hans känsla sade honom var på väg att utöfva ett olyckligt inflytande på hans kommande öden. e Fäst dina ögon på mig. Gossen gjorde som han blef befald, och det låg ett så djupt förakt i dem, att bofven kände sig illa till mods. . : Det är nog nu, mumlade han; jag bad dig inte stirra på det viset. Dick vände blicken åter till fönstret; det var en tröst för honom. Nu pojke, sade hans plågoaude, vill jag ej veta af några lekar på kyrkogården mera