Aftonbladet – 23 januari 1858, sida 2

och arbetade sig in i en vredgad sinnesstämning. Kan du inbilla dig, att jag skulle fortfara med ett dylikt oförstånd? Låta den slyngeln vara qvar i mitt hus och förolämpa mig — en tiggarunge, som borde hafva blifvit skickad till fattigbuset för flera år sedan. Hvilka äro hans föräldrar ? Georg, jag sade dig det, svarade Martha med darrande röst. Han skulle aldrig hafva belastat mig med ett främmande barn under alla dess år. Skicka icke bort honom, bad hon, och knäppte ihop sina händer; jag älskar honom så innnerligt -som om han vore min egen son. Vi skola aldrig sakna det bröd han äter; men sänd icke min enda broders barn till arbetshuset. Jag vill göra allt hvad du önskar — arbeta natt och dag utan kla-. gan — haf blott förbarmande med gossen! Med honom! Eller med. mig, fortfor den olyckliga qvinnan; det skulle krossa mitt hjerta. Du vet inte ännu hur mycket ett hjerta kan tåla, men jag gör det, svarade barbaren. Men nog om den saken. Jag skall tänka vidare på det. Jag har en nyhet att meddela dig — min syster kommer hit för att stanna hos 0oss. : Jag är säker att det skall göra mig glädje att se henne här; Naturligtvis skall det så, hvarom icke, så gör det mig just detsamma. Vi behöfva Patiences rum, så det är bäst att du underrättar henne att hon får flytta. Sara. Corner skall nog snart få det på redig fot, hon är van att sköta barn. Hon har förestått arbetshuset i Nottingham uti tjugo år. . Det skall minsann inte bli något öfverflöd och slöseri, medan hon är här Detta var bedröfliga nyheter för den nedslagna hustrun, men hon försökte se glad ut, i det hopp att det skulle försona hennes tyrann med Dicks närvaro, Jag har väntat det, sade Patience, då Martha, till åtlydnad af den befallning hon erhållit, underrättade henne att hon behöfde