Aftonbladet – 23 januari 1858, sida 1

morgon och lemnade, barnen i Patiences vård, som. villigt åtog. sig. detta ansvar. Farväl, maramax, sade: Dick, och log förHus åt hennes nya hatt och vackra schal. Hvyad skall jag ge, dig, när jag kommer hem:2 sade, hans. fostermor. Re fa .En kyss, var svaret. . Jag skall gifva dig något bättre än detx, sade gvinnan; farväl, mitt kära barn. Och vagnen. for. af. bar a Flera gånger under denna dagen tygktes gossen vara, orolig och frågade Patience hvad hon trodde att hans moder skulle hafva med sig hem åt: honom. 5 ) Jag vet inten, sade flickan, som. ej visste huru hon. . skulle. meddela honom, nyheten. Kanske. en ny fader. Dicks mörka, lifliga ögon sprutade. eld. Icke Amen Corner, sade han; nej, inte Amen Corner Patience nickade så mycket som till tecken att det just var han, i Vår lille hjelte störtade ut genom trädgården och vände sina steg till kyrkogården för att meddela nyheten åt sin vän dödgräfvaren, Då han hunnit fram, satte han sig bredvid den gamle mannen på en prafsten, brast ut i-tårar och snyftade, som om hans hjerta velat. brista. NNE Dagen derpå, före återresan till Crowshall? gick den lycklige brudgummen ensam till agenten, Han fann mr Ellsgood på sitt kon; tor. Nå väl, sade juristen. jag trodde att er affär var på redig fol Den är så, med afseende, på squire Roderick, svarade hans. gäst leende; jag har ingenting att anmärka deryidlag. Jag har just lån tänderna, som lät harlilt ni ED EN