Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 3

rade vännen, tokar, söm, sedan de vågat sig öfver hederns gränsor, ej hafva nog mod att gå vidare, ej nog dygd att gå tillbaka. Några bedragna finnassock ibland dem. Den enda man som kan vara värd vår uppmärksamhet är icke här nu. Ni har kanske hört talas om mäklaren Snipe? Mr Hastings medgaf att han hade det. Han är en utomordentlig man, fortfor den förre. . Jag har aldrig sett en person med så uppfinningsrik fantasi. Jag måste presentera er för honom. Ni skall först finna honom något skygg, men det. försvinner snart och 1 skolen komma väl öfverens. Det tror jag ej, sade Roderick; jag är förbättrad. Cusack betraktade honom med ett gäckande leende. . Och på väg att gifta mig, fortfor han. Med huru mycket? Ni har samma egenheter som alltid, sade Mabel Herberts trolofvade. De flesta män skulle hafva frågat, med hvilken ? : De flesta pojkar, menar ni: Verldsmenniskor, som känna hvarann fällkomligt, tala som de tänka: derföre frågar jag ännu en gång: med huru mycket? Jag kan ej precist säga er beloppet af den ifrågavarande damens förmögenhet, men den är betydlig. Och nu, Charles, har jag en tjenst att bedja er om.x Jag har ej en shilling, utropade hans vän. Att låna bort, sade den förre. Min bästa vän, det har jag verkligen aldrig trott er om och ni borde känna mig nog för att icke misstänka mig för den dårskapen att försöka få låna. Nej, fortfor han, narrar äro mina bankörer, och blir jag hårdt ansatt, så drar jag vexlar på deras lättrogenhet. Jag kommer ej att stanna längre än några få dagar i den här fördömda hålan och bar mer än tillräck