Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 2

man som lemnar efter sig sjuttiotusen pund? Jag. kan ej beskrifva hur detta upprör mig, men ni bör kunna gissa till mina känslor. Ah! jag förmodar ni fiskar efter samma förmögenhet, anmärkte mr Hastings. Ej underligt då att ni blir rörd. Jag förmodar att ni kan taga emot mig? Visserligen ja, på allrabästa sätt. Ni vill väl hafva edra gamla rum? Den nykomne nickade medgifvande, Isak, ropade Abbys Man hörde skrammel: af nycklar i korridoren, vid hvars slut. en jerndörr skilde mottagningsrummet, som äfven begagnades till kontor, från det öfriga af huset. Nästa minat visade sig den person som blifvit ropad. Han var en man af ovanligt reslig och kraftfull växt, omkring fyratio år gammal, med blå uttryckslösa ögon och mycket ljust hår: Liksom sin husbonde, hade han stor krokig näsa, som gaf honom tycke af en roffogel. Han nickade vårdslöst åt den nykomne. Gör kaptenens rum i ordning, sade hans förman. Hvar skall jag då göra af presten? Flytta honom till andra våningen i nr 3. åt baksidan, svarade mr Wolf. Han har bara tjugo punds tillgång och får troligtvis ej mera, så att om han gör några invändningar, kan ni gifva honom en vink -.om, att ban kan blifva flyttad till The Bench) när han behagar. Men han kostar så fasligt, sade Isak. Mr Snipe, mäklareh, som har rummet bredvid, blir aldrig i stånd att få sin kontobok färdig. Kontoboken blir nog färdig, så snart mr Snipe vill det, anmärkte hans herre med en slug min. Nog med prat nu; gör hvad jag sagt. Ni vet att jag ej tål att blifva motsagd när jag en gång fattat ett beslut.