Aftonbladet – 21 januari 1858, sida 1

svada lyckats genomdrifva, att utskottets utSiftsafdelning, i öfverensstämmelse med en enskilt motionärs förslag, tillstyrkt en summa af 100.000 rdr rmt att utgå i tvenne år till förberedande arbeten för Stockholms befästande, och i dag på f. m. har utskottet in pleno med 18 röster mot 17 godkänt detta tillstyrkande. Vi äro långt ifrån att vilja eller tro oss kunna med några penndrag bryta stafven öfver-hela iden att medelst nya befästningar i frakten af hufvudstaden betrygga icke blott dennas, utan hela Mälaredalens försvar mot en österifrån kommande fiende. Åtskilligt af hvad som blifvit anfördt, för att motivera en-dylik plan; synes oss vara af temligen öfvertygande -art, och vi Koppas att genom: en fortsatt diskussion i ämnet ochderigehom att de inkast;! som från militärvetehskaplig -synpunkt kunna göras; bli framstälda och så vidt möjligt besvarade, öfvertygelsen i ämnet bör kunna: hinna att stadga sig till den tid, då Hufvudfrågan kan och bör komma att tagas i öfvervägande. Hvad nu särskilt angår de 100000 rår, som blifvit ifrågasatta att genast för ändamålet anslås, så tro vi oss på det allräbestämdaste böra äfråda deras beviljande. I Den -komitå, som af Kongl. Maj:t blifvit nedsatt till uppgörände af detaljeradt förslag till Stockholms befästande; har uppskattat omKostnaderne härför, om vi ej: missminnä 0s8, till ungefär 9,250,000 rdr rmt. Att denna stumma fortfarande skulle utgå med blott 100.000 rdr: årligen synes föga rimligt, ty då skulle befästningsarbetena fortgå i 92 å 93 år, och först våra efterkommande i fjerde eller femte led af dem draga någon nytta. Snaråre hafva vi förestält oss, att meningen vore, det arbetet skulle vara fullbordadt efter 10 högst 15 år — och detta är dock i förhållande till den möjliga vexlingen af politiska förhållanden en temligen lång tid — hvarigenom den årliga kostnaden komme att uppgå till 900 å :600,000 rdr. e Dessa summor äro stora, mycket stora, isynnerhet under närvarande förhållanden och då företaget har så ringa sympatier icke allenast inom nationen, utan äfven inom sjelfva krigarståndet. Emellertid tro vi dock, att svenska folkets representanter vid en kommande riksdag skulle bevilja dem, om de verkligen vore förvissade om behofvet samt att kosinaderna i fullt mått motsvarades af de stora fördelar för hela: landets försvar, som man af ifrågavarande -befästningar lofvar sig, och om den dåvarande finansiella ställningen det medgåfve. Hvartill tjenar det då att på förhand bevilja ett par hundradetusen, hvarmed i det hela så litet kan uträttas? Å andra sidan, om kommande ständer ej äro öfvertygade om; befästningarnes nytta, och vidare anslag således vägras, så ligger dock nämde summa begrafven utan annat resultat än några ofullänade ruiner, sådana som man ännu i dag kan skåda vid Karlberg. 288 TR :Oss förekommer derföre utgiftsafdelningens ofvannämde tillstyrkande såsom en ganska misstänkt manöver, för att nu genast få något på hand för ett visst förslag eller ett visst system, hvars utförande ofördröjligen skulle börja, så att händerna bundes på nästa riksdags ständer; dessa skulle härigenom hindras att vägra fortsättning eller att bestämma sig för något annat, ungefär som man vid denna riksdag förfarit i afseende på jernvägsfiågan. Det enda förslag till Stockholms: befästande, som oss veterligen finnes, är den af Kongi. Maj:t nedsatta befäsaningskomitens; och att börja dess uttörande med så ringa medel vore visserligen ej så farligt — fastän, som vi nyss viåat, alltid obehöfligt — om dess närmare ändamål vore kändt, och om de grunder, på hvilka det blifvit uppgjördt, allmänt vore ansedda som riktiga och tillfyllestgörande. Märkligt nog hafva vidock af åtskilliga fackmän, till: hvilkas. omdöme vi sätta största förtroende och hvilka oaktadt hemlighållandet trött sig känna planen, mot densammaä hört anmärkningar af så graverande beskaffenhet, att de, om: de äro riktiga, ovilkorligen måste bringa oss på den förmodan, att frågan ännia är långt ifrån att vara tillräckligt utredd. Titk och med inom sjelfva komitn lära högst all. varsamma reservationer egt rum. Äfven af dessa anledningar synes arbetets utförande tillsvidare böra fördröjas. Vi hysa visserligen mycken aktning för de mäns insigter och omdöme, som sutit i komiten; men det kan ju dock hända, att en fråga. som likväl i det hela är så ny, möjligtvis kan skådas ur flera synpunkter, och om äfven komitens förslag verkligen vore till alla delar riktigt, så är det ju vida bättre, att alla derom förvissas, än att något tvifvel qvarstår. Men huru komma till en sådan visshet? Huru till en början öfvertyga nationen om sjelfva idens riktighet, om de ifrågavarande befästningarnes behöflighet för vårt landstörsvar? Huru sedermera öfvertyga densamma, att det af komiten föreslagna sättet för idens utförande är det rätta? Härför finnes blott ett enda medel, och detta är offentligheten. Man måste öfverge detta onödiga hemlighetsmakeri, som på senare tider synes ha blifvit höjden af all statskonst. Man måste upplysa svenska folket hvarom fråga är, så att det med full besinning må kunna fatta sitt beslut. Ingen kan begära, att nationen skall släppa 9 å 10 millioner ur sina fickor, utan att på det allra nogaste veta hvarföre. Något sådant skall den förmodligen heller aldrig göra. Mer än en gång hafva vi uttalat oss emot detta besynnerliga hemlighållande. Äfven hafva vi yttrat vår öfvertygelse, att hvem som helst, med vanligt sundt förnuft begåfvad, rätt väl bör kunna begripa allmännare militäriska frågor, om de rätt framställas. Faran af deras offentliga behandlande kunna vi ej inse. Vanligtvis känna främmande makter våra försvarsanstalter vida bättre än vi sjelfva. Hvad särskilt befästningsförslag vidkommer, så afhandlas dessa i våra naboländers, Danmarks och Norges. militäriska cch andra tid