De båda herrarne gingo vidare. Nå väl, sade kyrkoherden, under det de fortsatte sin vandring framåt kyrkan, jag förmodar att er nyfikenhet är tillfredsstäld. Långt derifrån: jag har aldrig i hela mitt lif känt mig mindre tillfredsstäld, svärade doktor Marsh. Jag behöfver icke säga att jag follkomligt ingår på er och mr Eltons mening, att intet öfvernaturligt liggeri denna syn. Lyckligt om jag vore lika öfvertygad att intet brott gömmer sig derunder! Detta är andra gången ni förskräcker mig med en dylik misstanke, anmärkte presten; är det möjligt att ni anser min fordna discipel hafva dött en våldsam död? Visserligen icke; dödsorsaken var tvifvelsutan anevrism. Förhållandet är att hela saken är gåtlik för mig. Men kom ihåg hvad jag säger: då det hemlighetsfulla med detta ljus blifvit förklaradt, då skall ock det olyckliga öde, som under tre år hvilat så tungt öfver Herbertska familjen, blifva utredt. i De samtalande inträdde i ett af de stora grifthvalf, som blifvit bildade af någon del utaf den krypta, som fordom gått under kyrkan. Der var en lång rad kistor ordnade på stenfötter och i midten en stor granitkista med ett kors och andra andliga sinnebilder på locket. Den ansågs gömma benen af den förste verldslige egaren till Crowshall, sir Humphry, familjens ättefader; om så var, hade otvifvelaktigt de förmultnade qvarlefvorna efter någon af de förra abboterna fått lemna rum för dem. En annan, starkt beslagen med jern, inneslöt sir Gilberts enka, den lady, som, enligt sägnen, blifvit begrafven med sina juveler och i sin brudskrud. De nyare stodo på motsatta sidan. Stackars Ellen! sade. presten, i det han lade handen på den sammetsklädda kista, som inneslöt de jordiska qvarlefvorna af hans