,Stackars Walter!, sade kyrkoherden. . De voro båda mina lärjungar och hvarandra innerligen tillgifne. Det ligger ett sorgligt öde i denna ätts utslocknande: först den yngre brodern,. just i sin första ungdom, och Jedan den äldre, med krossadt bjerta och utan att lemna efter sig någon arfvinge. Detta sorgliga öde fruktar jag att deras syster ej blir den enda som drar nytta utaf. Hon kan aldrig bli så döf för hederns, sina vänners och verldens omdöme, att hon gifter sig med den man, som förstört hennes brors lycka,, utropade presten. Juristen skakade på hufvudet. En qvinna, som älskar såsom miss Herbert, trotsar alla dessa omdömen, sade han. Sant, min bäste sir! Ni borde hafva blifvit läkare och icke jurist, sade doktorn. ISåsom vanligt var då bufvudmannen för huset Herbert dog, fingo skolbarnen och de fattige i församlingen sorgkläder. Amen Corner, som hade på sitt ansvar att utdela dem, ansåg detta vara. ett godt tillfälle att göra fred med Nan Willis, för hvilken han, som våra läsare minnas, hade en synnerlig fruktan alltsedan den dag då hon framkastade sina olycksbådande hotelser. Han utvalde en klädning och kappa bland de bästa, och begaf sig på väg till den koja, der den besynnerliga gumman bodde, fullt öfvertygad att han med sådana fredsanbud skulle blifva väl emottagen. Jag vet atthon är inne, sade han för sig sjelf, efter att två gånger hafva knackat på, utan att erhålla något svar, Martba såg henne gå hem för några minuter sedan. Han. knackade på dörren ännu en gång, men utan något svar. Jag barslust att gå -inn, sade han; det är, bara de tomhändta som et-äro, välkomna. Han tryckte på klinkan och stex in. Hon