lin måtte dömas enligt 1 4 2 mom., 6 af Kongl. förordningen om stöld och snatteri samt rån af den 1 Maj 1855 till böter 1000 rdr eller 28 dygns vatten och bröd och 6 månaders fängelse, och enligt 8 kap. 3 S missgerningsbalken till böter 13:: 16, allt banko, samt vara sina tjenster och äran förlustig, äfvensom itt ersätta alla kostnader och genast träda i häkte Rådhusrätten dömde Sundelin för törfalskningsbrot nligt 8 kap. 3 missgerningsbalken, men hänsköt -ansakningen om brefvets öppnande m. m. tillÖfverLuleå häradsrätt. Emellertid förklarades Sundelin skyldig att genast träda i häkte, och förvaras han nu å cellfängelset härstädes, Hernösand. Den 28 December förevar inför rådhusrätten ransakning med Iotslärlingen C.F. Ekman, zilltalad för det han lördagen den 12 samma månad med knif skurit navigationseleven Wikberg. Ekman nekar ihärdigt och fräckt, oaktadt en mängd omstänligheter förekommit. som ger moralisk visshet om hans brottslighet; sålunda hafva flera vittnen berätcaf, att Ekman och Wikberg å ett värdshus här i staden sistnämde dag på aftonen kommit i gräl och slagsmål, hvilket dock efter en stund afstyrts och dessa jemte den tilltalades broder lotslärlingen Alfred Ekman gemensamt aflägsnat sig. Utkomne på gatan hade någon ordvexling emellan målsegaren och ltalade Ekman uppstått; dervid hade den förre yttt: Slå mig icke, Calle; jag vet att du har tillhygse, och då gör du hvad gu får ångras; hvarvid Ekman, under knäppning med något i handen, som tycktes likna en fällknif, genmälte: Icke skola vi slåss, som varit barndomsvänners. Bröderne Ekmar och Wikberg fortsatte derefter gatan fram till hörset af handlanden Wiks hus, då vittnena omedelbart hört nödrop af Wikberg som yttrade: Calle, du har huggit mig,, och sett Wikberg återkomma svårt sku ren i venstra armen. Äfven hafva vittnena intygat att ingen annan person än Wikberg och brödern: Ekman varit synlige å gatan vid tillfället. C. I. Ekman greps genast och inmanades i häkte af stadstiskalen; men oaktadt allt hvad mot honom i saker förekommit, blef han vid första ransakningstillfället af rånhusrätten stäld på fri fot emot borgen utai skeppsklareraren Wiborg. Wikberg är nu intagen å lasarettet, och doktor Lenström har uti skrifte-attest upplyst, att den åkomma som tillfogats Wikberg är af lifsfarlig beskaffenhet och förorsakat ytterst svårt idande samt att han genom detta dåd säkert bli arståndsatt att för framtiden fortsätta det yrke son han valt. Ekman nekar fräckt och förhärdadt, ech sedan han äfven nu, oaktadt åklagarens yrkande om hans inmanande i häkte, fick emot samma borger vistas å fri fot, lärer det väl blifva temligen svårt att få honom juridiskt fäld, ehuru han redan erhållit allmänna opinionens dom. (Hern.-P.)