manten och äfven hård som den; men han bade tagit sig en underlig vana att kalla saker vid. deras rätta namn och att helt öppet säga sina klienter hvad han tänkte om deras principer och företag. Denna långt drifna uppriktighet härrörde visserligen ej från någon hög grad af heder på hans sida, men rån det nöje han kände af att förödmjuka dem, mot hvilka naturen eller lyckan visat sig frikostigare än emot honom. Hans stränga dygd hindrade honom aldrig att låna sitt biträde till hvilken transaktion som helst — huru klandervärd den än måtte vara — förutsatt att han ej blottstälde sig och att affären lofvade blifva indrägtig — en grund hvarefter han beräknade alla jordiska förhålJanden. Advokaten Colleys tjenstbefattning var ej endast den vidsträcktaste, men ock den mest vinstgifvande i orten. Han var mycket rik och fastebrefven till mången god egendom, som han att börja med lemnat stora penningelån emot inteckning, lågo nu i säkert förvar iden tunga kassakistan på hans kontor. Det hade länge varit hans öfvertygelse att flertalet af menniskorna voro) galna, och tidtals var han långt ifrån fullkomligt öfvertygad att han sjelf var ett af de få undantagen; hvad det andra, svagare könet beträffar, hörde man honom ofta försäkra att han under hela sitt lif aldrig hade sett en enda förnuftig qvinna, ett förhållande som tvifvelsutan ej varit utan inflytande på hans beslut att förblifva ogift. Han ansåg fruntimmerna vara komplett odugliga att förvalta någon! förmögenhet, emedan de alltid skulle bedragas, Vare sig genom sin okunnighet i att sköta affärer, eller genom sina lidelser. Ehuru ganska rik, varmr Ellsgood outtröttlig i sitt arbete och var verkligen aldrig vätt nöjd det förutan; de årliga ferierna emel