Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 2

Häns offer, ty det hade hon varit, och detta var hennes öde att fortfarande förblifva, berättade i kortaste ordalag om de mått och steg som blifvit tagna att göra hennes vaksamhet om intet och genom hvilka brodrens lagkunnige vän och vittnen fått tillträde i hans sjukrum. Då hon upprepade den hänsyftning mr Elton gjort på förbindelsen, sprang gentlemannen upp från stolen och utropade med en kraftig ed, att Marshall måste hafva bedragit honom. Och hvem är då denne Marshall? frågade Mabel tvekande. Hå, en penningmäklare — en gynnare, som jag måste lemna den till som säkerhet för ett lån. Förlåt mig, Mabel, sade han. då han sig att denna bekännelse sårat hennes stolthet; du har aldrig vetat hvad det vill säga att jagas af lagens handtlangare — den långa och tröttsamma striden med fattigdomen. Jag har aldrig dolt för dig min obemedlade ställning, och om jag nedlät mig till utvägar, som måhända ej voro fullt grannlaga, så var det för att skydda mitt lif för din skull. Låt oss ej tala mera derom,, sade hans offer med undergifvenhet; jag måste fördraga denna förolämpning så godt jag kan. Det var kännedomen om, eller innehbafvandet at denna förbindelse — jag vet ej hvilketdera -— som gaf Elton makt att verka på min brors känslor. Harry visste säkerligen allt, innan han skref under testamentet.o I hvilkens händer finns det nu? frågade Roderick med en mörk blick. I juristens; du känner icke honom, tillade hen. Icke heller han mig, svarade hennes älskare. Jag är ej ett barn, som låter skrämma mig ifrån den bana jag en gång beträdt.