Aftonbladet – 19 januari 1858, sida 2

stig, som ledde till bygnadens baksida. År hade förflutit sedan han sist stod under dess urålåriga tak, och då han inträdde genom den välbekanta portalen, der miss Herberts kammarjungfru väntade honom, trängde sig obehagliga minnen på honom. Han varen djerf och samvetslös man, men han kunde ej blifva dem qvitt. Roderick ! utropade arftagerskan och kastade sig i hans armar i det ögonblick han komin ij heunes rum: den timma, som så länge, så otåliot varit efterlängtad, har slutligen slagit. Ingen mensklig makt kan numera bindra värt giltermål. Jag är nu egarinna till Crowshall. min broders stora gods — hans, som aldrig hade tillåtit vår förening, om han vetat att du varit ... En namnlös äfventyrare, utan vänner och förmögenhet. Godt, han fick plikta för sitt högmod. Mabel ryste till — hon påminde sig måhända huru dyrt han fått plikta derför. Har det gått dig väl under denaa tid v varit skilda? Det är så längesedan jag såg dig. Du finner mig förändrad. Ack jag är ej längre den blomstrande flicka som vann ditt hjerta. Är jag mycket förändrad ? tillide hon med ömhet. Med mera artighet än. sanning svarade Roderick Hastings att tiden endast ökat hennes behag. Det var förunderligt att se hurn denna sluga egennyttiga qvinna, som i det förskräckliga skådespel, hon nyss utfört, så noga hade beäknat hvarje steg, nu med förtjusning 1ysse till hvarje ord från hans läppar och hvilka dock voro kalla och meningslösa och snarare ljödo som en utanlexa, hundratals gånger upprepad för lika många enfaldiga stackare, som varit nog dåraktiga att cssna dertill; men frestaren kände sin malt.