Aftonbladet – 18 januari 1858, sida 2

Då skall jag stanna qvar hos dig, svarade hans lärjunge. ; Nej, Dick, jag vill hellre se dig leka. Gossen steg upp från grafstenen och sprang till gubben, hvars höga gestalt till hälften var gömd i den graf han höll på att gräfva; han slog sina armar kring hans hals och tryckte för ett ögonblick sin rosiga kind mot hans skrynkliga ansigte och skyndade derpå bort till sina kamrater, som midtför södra porten tumlade om i muntra lekar. Nicholas stod och såg efter honom för flera minuter. ; Jag håller af den gossen, sade han i det han återtog sitt arbete; det är någonting så uppriktigt och godt hos honom. Jag hoppas att icke verlden må skada honom. Gud hjelpe honom, tillade han med en suck, om nånsin Martha blir nog dåraktig att gifta sig med Amen Corner. Orden hade knapt hunnit öfver hans läppar, förrän den sistnämde inträdde på kyrkogården. Han åtföljdes af främlingen, som föregående natt hade hvilat på Den uppgående solen, men som han numera icke bar sin ridkappa och sin slokande hatt, kände ej dödgräfvaren igen honom. Gif mig nycklarne, Nicholas, sade klockaren i en myndig ton; denne herre önskar se kyrkan och monumenterna. Gubben lossade nycklarne från läderbältet, som han sbar öfver sitt lifstycke, och lemnade honom dem utan ett ord. Har ni icke nycklarne till grafven? frågade Amen Corner. Dödgräfvaren gjorde ettjakande tecken med hufvudet. Jag behöfver dem ocksåx, tillade den förre. Dem kan jag ej lemna er, svarade Pim saktmodigt:.Icke lemna mig demb upprepade klocka