Mabel. Alan stod först upp och tillslötsin älskade -herres ögon. s Den-sista-manliga ättlingen af sin slägt, sade han. Ingen defvermer som: skall bibehålla namnet Herbert: Förbannelsen är fullbordad ogh ljuset. skall aldrig: åter blifva sedt i tornet i Crowshalls kyrka: tUndertidennärmade sig .doktor Marsh den sofvande--damenrsoch: lade gin hand på henhes-hjertay det klappade lugnt. Han kände på hennes puls. i Hon vaknar snart, sade han. Må kön göra det, sade mir Elton; hon kan ej plåga honom mera. Låtom oss lemna henne här,, tillade kyrkoherden; det vore måhända en god och helsosany 1exw för henne satt återvända till medvetande i: detta dödsrum, ensam med sitt offer, som ändtligen fått ro. Jag afundas icke hennes tankar då hon vaknar. De närvarande lemnade rummet och gingo till biblioteket för att försegla de schatull och lådor, som innehöllo den aflidnes enskilta papper, och lemnade den sofvande ensam hos den döde. Det var morgon, då Mabel började återkomma till medvetande. Solstrålarne inträngde i rummet genom de halft tillslutna gardinerna med ett matt ljus; dock starkt nog att göra hvarje föremål fullkomligt tydligt. Sir Harrys lik hade redan antagit detta underbara lugn, som efterträder det vexlande uttrycket af stri en i i t Första tecknet till hennes uppvaknande var en djup suck och en konvulsiv ryckning i läpparne. Småningom lifvades den stela stirrande blicken hon bemödade sig förgäfves ett par gånger att lyfta upp handen fill: