Aftonbladet – 16 januari 1858, sida 1

God natt; miss Mabelv, sade den gamla qvinnan och vände sig om för att gå. Hon stannade vid dörren och kastade ännu en blick åt bädden och sir Harry Herberts bleka utmärglade gestalt. Från brodern-flyttades hennes blick till. den högväxta stolta systern och hvilade ett ögonblick på hennes ansigte, så tärdt af en hemlig oro — och hennes tunna skrynkliga läppar drogo sig till ett svagt -leende, så svagt. att Mabel ansåg det vara det fladdrande: skenet af nattlampan som gaf hennes dra. detta besynnerliga uttryck. Och för öfrigt, hvarföre. skulle Nan le vid en sådan syn ? En underlig varelsen, tänkte miss Herbert, i det-hon satte sig vid sidan af bädden. Jag kan knappt förstå henne. En blandning af ondt: och godt, som hos de:flesta af oss, Men. hon-har alltid varit mig trogen, tillade hon, trogen äfven när alla andra sammansvurit. sig emot mig. Hofmästareninkom i rummet med en liten bricka i banden, hvarpå stodo de medikamenter, som nyss kommit från Newark, en I silfverbägare med: starkt kryddadt vin samt en tunnskifva rostadt bröd på en tallrik. Dropparne voro naturligtvis för den sjuke, vinet och brödet för hans syster. i Huru är det med min kära herre? frågade den gamle mannen. i Han sofver.. sade Mabel. Stackars Harryb Ljudet af hans funin tycktes väc batopetom ty isamma stund öppnade han ögonen, kände igen sin gåmle trogne tjenare och räckte honom sin hand med. ett matt leende. anna, inne hos mig. Alan, sade han. Jag tycker om att se ditt hederliga ansigte vid vin siday det påminner mig om min barndom, då — ? Trötta dig ickey-gode Harry, afbröt hans aveter i det hon metodiskt hälde innebållet