Aftonbladet – 15 januari 1858, sida 3

Är det säkert att han är så nära döden? utropade: juristen. Jag har: känt menniskor, som lefvat i veckor sedan likarens domslut tallit. Tillåt mig göra er uppmärksam på att ui ikläder er ett betänkligt ansvar. vad har ni väl att frukta ? Intet, svarade den döende mannens syster med en trotsig och triuraferande blick. Ni misstar er alldeles om mina bevekelsegrunder, eller rättare sagdt, ni ville misstaga er derom; ni vet lika väl som jag, att godset är fideikommiss, och att, om han: också gjorde hundra motsatta testamenten, så är dock jag min broders arftagerska; ty min stackars Harry är den siste manliga ättlingen af den gamla Herbertska slägten. Jag vet att så är, anmärkte mr Elton efter ett ögonblicks tystnad, så vidt det angår detta gods; men er broders enskilta rikedom är ganska betydlig, och jag tänkte ni kunde .. — : Hafva spekulerat derpå, afbröt Mabel försktligt; denna förmodan är värdig en jurist.n Så var ej min mening, miss Herbert. Jag tänkte ni kunde tro mig vilja inverka på hans disposition deraf, men, vid Gud, gör ni mig icke orätt. De ord jag har att säga honom, skulle skänka hans plågade sinne rö, gjuta balsam i hans sårade hjerta. Det är besynnerligtv, tillade han, att jag ej förr fått veta af hans olyckliga sjukdom, Hans läkare doktor Marsh och jag äro gamla bekanta; han borde hafva skrifvit till mig. Doktor Marsh bär ej skött honomp, svarade miss Herbert lugnt. Verkligen? Det låg en skymt af förvåning i hans röst, som. ej undföll den blifvande arftagerskan; aDoktor Marsha, fortfor hon, har aldrig