STOCKHOLM den 15 Jan, Lagutskottet vid denna riksdag förtjenar sin egen visax, såsom det heter. Förmodligen skall det väl äfven finna en bard, som kan värdigt besjunga dess idrotter, likom detta utskotts och dess högvälborne ordförandes beteenden visst aldrig i.tiden skola bli bortglömda, så snart fråga blir om 1856—58 årens riksdag och om alla reformer, som då blifvit — undanskjutna, borttrasslade och omöjliggjorda. Det har bland avnat händt utskottet åtskilliga gånger, att det vid behandlingen af vissa frågor glömt bort en och annan motion, som blifvit väckt rörande dessa samma frågor. Detta öde drabbade t. ex. friherre Räabs motion rörande kyrkomöten, hvilken var affattad i en temligen liberal och antihierarkisk anda. Så fann man äfven nyligen af det betänkarde, i hvilket utskottet sträfvade att ännu åtminstone i tre år rädda den kära husagan un dan den framåtskridande crvilisationens rensande hand, att utskottet icke brytt sig om en: af hr Henschen väckt motion-i ämnet. Denna motion lärer äfven ha berört det militäriska prygelsystemet, och det finnes personer, som äro nog elaka att tro, att hr Hers schens motion, just derföre att den rörer vid ett! ytterst delikat ämne, skall få bli liggande i ostörd ro tillsammans med de af friherre Creutz väckta motionerna om utarbetande af nya krigslagar och tjenstgöringsreglementen. Det har redan vid flera riksdagar visat sig, att: det både på riddarhuset och hos de högvördige varit att röra vid en mycket öm sträng, när någon företagit sig att vilja ådagalägga, att: det ligger någonting förnedrande och demoraliserande deri, att ett arbiträrt kroppsstraff skall bibehållas specielt för fosterfandets försvarare, eller då man framstält den åsigten, att militärisk disciplin kan ega rum och försvarsväsendet ordnas på en fuallt tillfredsställande fot, utan att käppsystemet kommer till användning. Vårt land borde emellertid — i stället för att i detta hänseende stå efter andra länder — gå i spetsen för erkännande af krigarens he der och rätt. Och detta sker icke genom att underhålla en småaktig fåfänga medelst lysande och kostsamma uniformer eller genom att uppställa eller tolerera en annan moral fir militären än för andra menniskor, utan derigenom, att man låter soldaten verkligen vara medborgare och gifver åt honom samma skydd emot godtycklig och vanhedrande behandling som åt hvarje annan samhällsmedlem. I ett land, der dynastien på så nära; håll leder sitt ursprung ur soldatledet, att den regerande konungens fader burit musköten såsom simpel soldat, borde man i sanning icke stämpla soldaterna såsom en pariakast. på hvilken ensam förnedrande kroppsstraff böra: användas, sedan de försvunnit ur den all männa lagen och, såsom stridande mot vår tids civilisation, blifvit afskaffade för alla slags bröttslingar. Det synes oss, som skulle det kännas djupt kränkande äfven för officerars nes hederskänsla, att, om ock sjelfva skyddade mot det slaget af misshändling, på visst sätt vara medlemmar afoch chefer för en dylik pariakast. Det militäriska prygelstraffet är en lemning från fordna tider, qvarstående — såsom ofta är fallet med dylika barbarismer — sedan de förhållanden, i hvilket det hade sin grund, längesedan försvunnit. Det infördes för att kunna hålla i aga och tukt det sammanrafsade pack från alla länder, eller den usla drägg af landets egen befolkning, hvaraf man då Pildade armåerna. Detta straff har icke någon tillämplighet nu, sedan alla samhällsklassers delaktighet i nationalförsvaret börjat att i de flesta af Europas civiliserade länder uppställas såsom regel; inom vår armå, hvars stam utgöres af de indelta soldaterna, bofasta jordbrukare, till största delen familjefäder, och till mogen ålder komna, och der lederna, i händelse af krig, skola fyllas med ynglingar ar samhällets alla klasser, kan det gvarstående prygelsystemet icke betraktas annat än som en skamfläck för hela nationen. Detta Magen system är skamligt, derföre att et förkunnar, att, sedan de vanhedrande kroppsstraffen i allmänhet blifvit afskaffade. svenska krigarne ensamme skola anses stå på en så låg ståndpunkt, att andra straff än den ögonblickliga fysiska smärtan icke på dem kunna ha någon tillfyllestgörande verkan; det är i praktiskt hänseende skadligt: denna art af straff är nästan oberäknelig till sina följder och v.rkar så olika; hos den, som har någon hederskänsla, är det ett ypperligt medel att döda densamma och hos råa och kroppsligt starka verkar det ofta ingenting, om icke ökad råhet och förhärdelse VäFraas Då förslaget till en ny militärlag nyligen behandlades på norska storthinget, motiverade storthinget sitt beslut om prygelstraffets upphäfvande dermed, att sådana kroppsstraff äro förnedrande och verka skadligt på hederskänslan, att straffet på grund af den olika kraft, hvarmed det utdelas, och den mottagan9 ? 8 Jas krannuokaea tillotånd dArahhar 8 ALA AL