att leka emellan grafvarne och plocka blommor. Gif mr Corner din hand, Dick, hviskade dödgräfvaren. Om du och mamma vill det, skall jag göra det, svarade hans lärjunge och räckte Amen Corner handen, som, då han slöt den i sin breda näfve, tänkte huru mycket roligare det skulle vara att nypa barnet i örat. Ni vill då icke köra bort oss från kyrkogården mera ? Nej, min goda gosse, om du lofvar att vara snäll Jag är snäll, sade Dick med barnslig tillförsigt, fråga mamma. Det är han! utropade Martha, som slöt honom i sina armar och kysste honom för andra gången, han är god sem guld. God natt, tillade hon, vändande sig till sina båda följeslagare, hvad skulle grannarne säga om de visste att jag stått ute och pratat tills efter nio? De skulle säga att ni har en beundrare, sade klockaren med en blick, som skulle våra om. Bevare mig, mr Corner! Hur kan ni tala så? Med dessa ord stängde den godtrogna qvinnan trädgårdsgrinden oeh gick in, i det hon tillade, vänd till Dick, att alla snälla barn borde ligga så dags på qvällen. Jag är snäll, mamma, upprepade Dick. Klockan fattades just en qvart i tio, när mr Corner inträdde i det snygga, renskurade förmaket på Uppgående solen, byns enda värdshus. Det hölls af en rask och rörlig, snarsticken qvinna, vid namn Bunce; hon hade just icke det bästa lynne, som hennes kunder också fngo erfara, om de, som hon sade; förfördelade hennes fromma natur och värnlösa ställning genom att vilja sitta och dricka efter klockan elfva, vid hvilken timma