Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 2

————-2 q (—— KO— — — ? .— —— .cPeeeeme-e gelsman — han var ett vackert exemplar af den saxiska stammen. Låt oss tillägga att hans utseende verkligen sfverensstämde med hans karakter. Nicholas var gudruktig, redlig och god, ej utan en viss smak för skämtsamhet och gyckel, men hans infall voro vanligen lika harmlösa, som hans hjerta var godt och rent. Nu är det förbi med den stackars sir Harry fruktar jag, anmärkte klockaren med en klagande ton, lämplig för hans kall; doktorerna från Newark hafva två gånger warit vid herret gården — två gånger på en dag! Vi veta alla hvilket oroande tecken det är när de komma båda. Just som kajornan, sade dödgräfvaren allvarsamt, de veta alltid när jag kommer för att gräfva en graf. Jag har sett dem vänta på mig, parvis sittande på det gamla tornet och otåligt skrikande som om de vore hungriga. Klosterfoglarne äro listiga foglar, och hur länge vi än varit bekanta, kan jag dock ej bli rätt slug på dem. Det blir en stor förlust, återtog den förste talaren. Den kära unge herrn, hvad han varit god emot de fattiga. Jag kommer att sörja honom djupt! i; Ljug icke, Amen Corner, utropade Nan Willis med skarp röst. Jag hatar en osanning. Ni vet nog att ni ännu aldrig sörjt öf er förlusten af någon, ej en gång er ungdoms maka och det oskyldiga barn som hvilar vid hennes sida der borta i börnet under fönstret. ja! sörja i upprepade hon flera gånger med ett qväft löje, liksom om det roat henne att tinka på huru Amen Corner skulle kunnat hysa en sådan svaghet, då sir Harrys d skaffar er en ny svart tock — jag vill nu ej ej gång nämna begrafningssportlerna. Sörja då — .