Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 1

trosartikel. Vare nu dermed huru som helst, så kunna vi åtminstone ansvara för en sak: när Nan talade med någon, hade hon en underlig vana att se till höger och venster, och stundom vände hon sig hastigt om och sig sig tillbaka, som om hon fruktat att någon stod och lyssnade på henne. Hon var klädd i en svart, tätt åtsittande klädning och bar sitt snöhvita hår uppstruket under en slät hvit linnemössa, öfver hvilken en mörk, chokoladfärgad halsduk var -löst knuten — någonting å la madame Maitenon. Ingen menniska hade reda på hennes lefnadsöden. Då hon för omkring trettio år sedan bosatte sig i Crowshall, var det i egenskap c barnmorska; nu hade hon emellertid upphört dermed, då hon, som man förmodade, samlat nog medel för sina ringa fordringar :på Nlifvets goda. 4 Hade den stackars varelse vi beskrifvit lefvat ett århundrade förr, är det ganska sannolikt, att hon lidit förföljelse som trollpacka, ty hennes sätt och lefnadsvanor voro ej minre besynnerliga än osällskapliga. För flera veckor kunde hon. stänga sig inne i sin koja och neka att vesla ett ord med någon menniska; vid andra tider sökte hon ifrigt sira grannars umgänge, liksom för att undfly sina egna tankar. Hon hade en mäktig beskyddarinna i byn, Mabel Herbert, äldre syster till sir Harry som egde hvarje tunnland 1 församlingen; — ladyn, som hon vanligen kallades, brukade ofta besöka den gamla qvinnan och träffade henne aldrig, då hon om söndagarne gick från kyrkan, utan att vexla några vänliga ord med henne. Den andra gvinnan, Martha Chason, hade ett godt och blomstrande utseende; hon var en lycklig och glad varelse och en liten skymt af behagsjuka röjde sigihennes klädsel. Hon