Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 1

förra århundradet red sin favorithäst . på ett vad, har ej undergått den minsta förändring, och de i öfversta våningen belägna rummen äro förenade genom en labyrint af korridorer och gångar, som korsa hvarandra vid hvarje steg, ett slags arkitektonisk förvirring, ur hvilken besökande stundom hafva rätt svårt att leta sig väg. Sådant är Crowshall. Det är nu tid att vi införa våra läsare i kyrkan, som ligger på ett bösskotts afstånd från huset. Liksom de flesta bygnader för andliga ändamål, hvilka Benediktinerna uppförde, måste kyrkan vid en viss tidpunkt hafva varit särdeles praktfull. Beklagligtvis har den dock både af tiden och förstörelsebegäret blifvit illa behandlad. Af den ursprungliga bygnaden återstå endast skeppet och högkoret samt en del af den högra korsarmen, nu ändrad till sakristia. Vid korsets medelpunkt äro qvarlefvorna af ett skönt normandiskt torn, prydt med hvalfbågar i flera afsatser, såväl innanför som utvändigt, och hvilket förlänar det hela en viss luftighet och elegans. Vid början af detta århundrade började den del af tornet, der klockorna hafva sin plats, att gifva vika, och som församlingsboerna ej ville underkasta sig omkostnaden af att reparera det, togs denna del af tornet reed. Koret, med sin månghörniga öfra del, är något pråligt ty hvalfbågarne äro öfverallt uppfylda af sällsamma taflor och monumenter i sten, förnämligast öfver medlemmar af slägten Herbert, hvars graf är belägen midt för altaret. Om traditionen säger int, har den ursprungligen varit abbotens begrafningsplata. Det är i igt att besöka detta minnesm a ers fromhet, utan: en känsla af avdakt; ty det förfallna altaret och den bräckliga grafven ingifva ett lifigt in