Aftonbladet – 14 januari 1858, sida 1

gunstlingar, en sir Humphrey Herbert, hvilken tvifvelsutan gjort honom goda tjenster, emot en årlig ränta af trehundra mark, hvilken ränteförbindelse den nödstälde konungen under en senare period af sin regering fann sig föranlåten att aflåta emot tusen pund, en stor summa då för tiden. Då den lycklige hög anaen tog sitt byte i besittning, fann han Xå tens bostad qvarstående, fast något skadad, men det ståtliga klostret och öfriga bygnader hade lidit svårt af reformatorernas vilda nit, hvilka beröfvat kyrkan dess blytak, slagit sönder dess rikt målade fönster och utfört en grym förstörelse bland alla helgons och miterprydda abboters reliker och grafvar som uppfylde koret. Sir Humphrey Herbert tycks hafva varit en klok man; en man som sökte sin ära i att grundlägga ett familjegods. Han grep således med allvar verket an för att i ordningställa den nyss erhållna egendomen. Af klosterruinerna; som han alldeles nedref, reparerade han först och tillbygde sedan betydligt abbotsgården, hvilken under tidens lopp blef ett af de präktigaste. herresäten i denna del af landet. Hans nästa omsorg blef att inhägna någon del af jorden till park och fördela det. öfriga i arrendehemman, hvilka gåfvo honom en betydlig inkomst, att döma efter den ståt som rskade i hans bus. Hvad kyrkan beträffar blef. den återstäld af hans maka? af ten Howard, som alltid misstänktes för att i hemlighet luta åt papismen, och blef. församlingen ka. En låg stenmur, till hvilken! man användt stycken af pelare, kapitäler, helgonhufvuden, cheruber och sönderslagna grafstenar, inhägnade den heliga platsen från den öfriga parken. Murarne hade synbarligen användt de bygnadsälnnen som voro närmast till hands; och om törnbuskarne, murgrönan och klängväxterna,