Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 4

— I ett bref från hufvudstaden till Göteborgs Handelstidning läses följande: — — Riksdagen släpar sig fram. Statsutskottet, som alltid har de flesta och vidlyftigaste ärenden att behandla, står ännu på rest med ganska många. Det arbetar också flitigt. Men de andra utskotten och stånden hafva intet eller föga att göra. I konstitutionsutskottet föreslog professor Lindgren häromdagen. att som utskottet nu icke hade mer än ett enda litet utlåtande att afgifva, borde utskottet taga i öfvervägande huruvida icke kanslipersonalen (bestående. oberäknadt sekreteraren, af två kanslister) och vaktbetjeningen (2 vaktmästare) borde minskas till hälften. Det invändes häremot, att utskottet dock möjligen kunde få något mera att göra, och professor Lindgrens förslag blef tillsvidare oafgjordt. Vid utgåendet från utskottet, efter slutad session, blef en af ledamöterne tilltalad af den ene vaktmästaren: Vill inte herrn vara så god och väcka ett par motioner här i utskottet. —Och hvad skulle de handla om? frågade den välloflige eller hedervärde utskottsledamoten. Ja det vet jag just inten, genmälte vaktmästaren; det kunde herrn ju vara god och hitta på sjelf; men se derigenom finge utskottet någonting att göra, så att det kunde behålla sitt kansli; — hvad mig beträffar, si kan det då vara detsamma, men det gör mig ondt om kongl. sektern (den ene, kanslisten, hvars indragning var ifrågasatt).n