Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 2

sekretoraren Bungencronas fond å 75 rår rmt för en gång: Enkefruarne Louise Rosenborg, född Cronhielm; Juliana Ottilliana von Diederichs, f. von Yhlen; Margreta Eufrosyne Reenstierna, f. Simmingskiöld; Louise Ulfsparre, f. Cock; Maria Elisabeth Horn, f. Brummer; Sofie Boye, f. v. Köhler; Gustava Sofia. von Gegerfelt, f. Anckarsvärd; Louise Christine Pfeiff, f. Gripenskiöld; Johanna Elisabeth Ödell, f. Ulfskiöld; Maria Magdalena Fleming, f. Tigerström; Hedvig Fredrika Aminoff, f. Lagerborg, samt Christina Maria Boye, f. Boye; till lifstidspension å 17. rdr rmt på framl. majoren Wulferonas fond: Fröken Hedvig Charlotta Lovisa Hård. — Ett antal artister, litteratörer och konstvänner hade i går afton för målaren Marcus Larson, som i dessa dagar afreser från hufvudstaden, arrangerat en afskedssexa å hotel Fenix. — Såsom ett bevis på beskaffenheten af penningeställningen i Ingestads och Jerre tads härader i Kristianstads län, anföres uti tidningen Skånska Posten, att uti en af kronofogden den 4 dennes ingifven rapport spanmålspriserna sålunda noteras: .Hvete 10 rdr, råg 3: 16, korn 4 rdr, hafre 2: 32, potatis 3 rdr, allt bko, per tunna. — Man läser i Örebro Tidning: Att döma af enskilta meddelanden från Wermland lärer penningebristen der vara ännu mera tryckande än i Nerike. Så t. ex. berättas oss af tillförlitlig person, att en bruksegare, hvilken för ombyggnad af sitt bruk sysselsatt en större arbetspersonal, kort före jul sett sig tvungen att inställa detta arbete och afskeda öfver 70.arbetare. Dessa hafva sedan erbjudit sig att arbeta mot betydligt lägre dagspenning, och, då deras anbud ej kunnat antagas, att under den nuvarande svåra tiden icke af sin arbetsförtjenst uttaga mer än till födan, men låta öfverskottet innestå till bättre tider, Men äfven på dessa vilkor har bruksegaren för närvarande ej vågat åter anställa dem. — Wermländstidningen meddelar följande mera hugnande underrättelser från samma provins: Det är en lycklig tillfällighet i dessa i afseende på förtroendet — och till. följd deraf bristen på pengar — så kinkiga tider, att den delen af Wermlands invånare, nemligen Fryksoch Elfdalens befolkning, hvilken fordom ständigt varit i behof af allmänt och enskilt. understöd, samt derigenom gjort länsstyrelsen många bekymmer, för närvarande befinner sig uti relatift särdeles god ställning. Några tiggare från dessa trakter synas numera ytterst sällan ; dagsverkspriset var under förliden månad I rdr å I: 12 i sjelfva Östmark, der för 10 år sedan ett vinterdagsverke betaltes med 18 högst 24 sk. vid öfverflödig tillgång på arbetare. — Efter genomläsandet.af denna underrättelse blir följande, som äfven meddelas af samma tidning, så mycket mera öfverraskande. Wermlandstidningen berättar nemligen: Hir patronerna Romberg, C. H. Lennartsson, C. J. Sjöberg och C. G. Geijer i Alsters socken hafva uti en till pastorsembetet i Wäse socken stäld skrift anhällt, att pastoratsstämma måtte utlysas, på det att pastoratets invånare dervtd skulle få samråda och uttrycka en opinion, genom deputerade till landshöfding, att prolongation 1 stället för kronoutlagornas erläggande vid nu pågående uppbördsstämmor borde af styrelsen meddelas; emedan förenämde hrr icke inse möjligheten för invånarne i denna ort att under nu pågående uppbördsstämmor liqvidera dem. Tidningen tillägger: Man har säkerligen aldrig kunnat vänta sig en dylik framställning från länets kanske förmögnaste trakt, der allmogen räknar mångfaldiga individer ibland sig, som äro egare af stor förmögenhet. Det är bedröfligt om Wäse pastorat, som för afsättningen af sin ;mniga spanmålsproduktion är det bäst belägna i Wermland, gränsande till bergslagen. å ena sidan och till länets största städer å den andra, der öfverflödet på kapitaler å allmogens händer de sista åren varit så stort, att denna allmoge till öfverdrifvet höga priser köpt stora bruksoch landtegendomar när och fjerran, deribland flera af pastoratets största herrgårdar, endast för att placera sina penningar, icke nu skulle kunna utgöra sina skatter! Den obetydliga torgtillförseln från Wäse pastorats socknar, de höga priser, som fordras af allmogen för de torgförda varorna i jemförelse till hvad de gälla på andra ,.orter; förklaringar i öfvermod, som man ofta hört af bönderna på torgen, att de kuna köra hem sina varor, ifall köparen ej beqvämar sig att betala de, under de senare åren uppdrifna priserna, tyckes likväl bevisa, att nöden ingalunda måste vara allmän hos allmogen. Vi känna icke så noga ställningen i den del af Wermland, hvarom här är fråga, att vi kunna bedöma huruvida några verkliga skäl kunnat förefinnas. till en så ovanlig framställning, som den omförmälda, eller huruvida det i Wermlandstidningen yttrade klan;der kan vara befogadt. Huru som helst, lärer väl framställningen, om -det verkligen skulle gå derhän att den inkommer till sty