Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 2

och Calabriens berg på andra sidan sundet, som skiljer Sicilien från Italien. Vår tid har här varit upptagen af zoologiska studier och samlande af allehanda sjökräk. Härutinnan hafva vi varit verksamt hjelpte af dussintals de naivaste fiskarepojkar, som hvarje morgon,ja hela dagen lång, formligen belägrade oss med sina Frutti di mare, sina cose belle och roba bellan. Den sydländska lifligheten i deras uttrycksfulla gester och miner, som så snabbt vexlade och afspeglade deras verkliga eller låtsade sinnesrörelser, var det sannerligen mången gång intressant att iakttaga, om också emellanåt larmet och skriket blef döfvande Under en exkursion utmed hafvet på andra sidan hamnen hade jag en dag så när fått en kula genom bufvudet. Jag letade efter hvarjehanda sjödjur vid stranden. Annandeingenting får jag plötsligen höra ett hvinande ljud öfver mitt hufvud och ser en kula slå ned i hafvet omkring 30 alnar ifrån mig. Det var en obehaglig öfverraskning. Jag vände mig m och finner mig vara nära nog i skottlinien r ett kompani neapolitanska soldater, :som sköto till måls mot en jordvall. Nu först nkade en post, att jag skulle draga mig tillbaka, hvilket äfven hade skett utan hans väl sent gifna tecken. Smällarne af skotten hördes icke der jag var, emedan distansen var lång och vinden låg åt motsatt håll. Den makt, som kommenderar med kanoner och bajonetter öfver de båda Sicilierna, bryr sig icke mycket om audras väl och ve. Om en Inghlese — hvarje utlänning tages vanligen i södra Italien för en engelsman — skulle tillfälligtvis förlora sitt lif genom en ncapolitansk militärs oförlåtliga vårdslöshet — ah, h! hvad vore det värdt att tala om en såin småsak. I morgon skola vi lemna Messina, och detta iock icke utan sakr emedan vi här haft genäm och nyttig sysselsättning och i t par tyska familjer funmt v:nner, som il ina aftonkretsar beredt oss mången behaglig tund. Öfver Malta gå vi med ett franskt ingskepp bort till Afrikas gamla underland Egypten. Derifrån härnäst. :0C