Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 1

FRÅN STOCKHOLM TILL NILEN. Förtroliga bref till on hemmavarande vän. Af. Tu—?) ILL. Venedig den 17: Nov. 1857. Venedig. — OCanale grande. — Marie Taglioni. — Utfygt till Lido. — Markusplatsen en måns-ensafton. — Milano. — Italiensk iudustriridderlighet —Genvasz — Angbåtsfärd på Medelhafvet. — Livorno. — Neapel. — Messina. Sålunda befinner jag mig ännu en gång i Venedig, denna underbara stad, der vi, såsom du säkert lifligt erinrar dig, under några veckor förlidet år lefde det angenämaste lif. Ja, är säker om att du gerna med mig ville uppfriska minnena från den sorgfria tid vi tillbragte i denna de hurdra öarnes stad, der man ännu aldrig hört bullret af en vagn eller behöft sluta sina ögon för någon af vinden uppjagad hvirfvel af dam. Skalden talar om Venedigs hundra öar, och han har icke i sin poetiska hänförelse öfverdrifyvit allt för mycket. Staden är nemligen bygd på icke mindre än 70 små öar, förenade med hvarandra medelst 329 bryggor öfver. en otalig : mängd slingrande kahaler, som skölja palatsernas mot känalernavända framsidor. Böjd som ett omvändt S delar Canale Grande Venedig uti tvenne hälfter. Tills senare tider fanns blott en cnda fast förbindelse mellan de båda stadsdelarne genom den djerfva Ponte Rialto, som ungefir vid kanalens midt med ett enda hvalf är spänd öfver densamma. Povera Venezia sjunga ständigt Venedigs skalder i senare tider. Povera Venezia! Huru arm är du icke Du, du fordua drottning öfver Adriatiska hafvet! Dyster är i sanning anblicken af den förgängelse, som framträde: öfverallt. — Du minnes säkert, min vän, huru ofta det behagliga intrycket at att stilla glida fram på, Canale Grande, makligt nedsänkte på de mjuka kuddarne i en gondol, sn samt stördes genom åsynen af något öde pas lats, der gräset växte fram ur alla spri af den till hälften nedbrutna balkongen hvilken fordom under lyckligare dagar säkert den unga signoran mången gång förstulet lyssnat tili -serenaden från. gondolerna nedanföre. Hvilket rikt, hvilket hänförande lif i fordna