Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 1

biljetter till Novara, stego i vagnen, som rullade bort från Milano, hvars Pokantskap vi endast ytterst flyktigt fått göra. Landskapet var rätt vackert och liknade, genom de talrika planteringarne af fruktoch mullbärsträd m. m., en oafbruten trädgård, somi norr skyddades af Alpernas snöbetäckta kedjor, öfver hvilka Monte Rosa reste sig som en urverldens jätte. Snart voro vi vid poststationen Ticino, der våra kappsäckar skulle visiteras, emedan vi nu inträdde på Sardiniens område... Här kommer en posttjensteman, som rest med oss från Milano, och säger: Mine berrar, härifrån till Novara är jernvägen numera färdig och klockan 4 afgår ett tåg, som på 25 minuter hinner till Novara. Jag kan icke tillförsäkra herrarne att med postvagnen hinna fram i rättan tid för att afgå med tåget till Genua klockan 53.. Vi uttryckte väl vår förundran öfver, att man i Milano icke sagt oss något derom, att jernväg redan vidtog från Ticino och att man äfvenledes bestämdt lofvat föra oss till Novara innan bantåget skulle afgå till Genua. Härpå fingo vi naturligtvis endast en betydelsefull höjning på axlarne till svar. Resultatet blef att vi, för att hinna i tillbörlig tid till Novara, öfvergåfvo postvagnen och togo biljetter på jerr. banan. Trängens afgång lät länge vänta på sig, men omsider bar det af och något före kl. 5 voro vi i Novara. Här upptäckte vi, att vi alltifrån Milano varit utsatta för en stor mystifikation. Först och främst fingo vi veta, att intet bantåg afgick till Genua förr än kl. half 6 följande morgon, och vidare funno vi vår postvagn före oss på banstationen, der postiljonen helsade oss med ettknipslugt och förnöjdt grin med anledning af det lyckade bedrägeriet, genom hvilket vederbirande kunde stoppa några af våra 2Wanziger i egen ficka. Italienarne söka ständigt att narra och bedraga en resande, och ärlighet är en dygd, som är ytterst sällsynt i detta olyckliga land. Vi skrattade i vår ordning åt det lumpna i det bedrägeri, för hvilket vi varit utsatta, och för hvars utförande fordrades en planmässig öfverenskommelse mellan posttjenstemännen i Milano och den person, som i Tieino utförde detta narri, mot hvilket vi å intet sätt kunde akta oss, enär tillförlitiga Bantågs-farplaner, ingenstädes funnos att tillgå. Sedan vi hvilat öfver natten i Novara, afreste vi följande morgon till Genua. — På flera ställen sågo vi stora landssträckor förödda genom den gista förskräckliga öfver