Aftonbladet – 13 januari 1858, sida 1

rika hårklädsel; — det bländande ljusskenet från mer än 150 gaslågor i prokuratiernas arkader rundtomkring — allt detta bidrager att öka illusionen. Öfverallt vid de talrika kaffeerna sitta grupper af herrar och damer, som förtära sin glace och pladdra om dagens händelser och deremellan lyssna till den österrikiska musiken. I dessa den milda aftonsvalkans behagliga timmar är det som venetianaren njuter af lifvet. Under dagen, då solen ännu gör luften för varm, sluter han sig inne, med dörrar och fönsterluckor väl tillstängda. Gator och torg i Venedig äro då jemförelsevis folktomma och de tillslutna boningarne se ödsliga och ogästvänliga ut. När skymningen inbryter, lifvas hastigt allt och till Markusplatsen eller teatrarne skynda alla njutningslystna, för att möta bekanta och för att vederqvicka sig efter dagens qvalm och instängning. Detta lif på Markusplatsen och på teatrarne — som i Italien vanligen äro snarare konversationssalonger, än sånggudinnornas tempel, der man åhör lyriska och dramatiska produkter — räcker till midnatt och derutöfver. Du crinrar dig huru vi en gång lemnade Apolloteatern klockan half ett å natten och hade ändock en akt af Verdis Nebucodonozor, till godo till en annan gång. När vi vandrade hem öfver Markusplatsen, vår ännu icke allt lif der slut. Kaffeerna voro öppa öfverallt, till vår lycka, som cfter den för oss tröttande representationen på teatern väl behöfde några förfriskningar. På angenämt sätt tillbragte vi ofta våra qvällar å Markusplatsen, till hvars egendomliga drag äfven hörer den stora mängd dufvör, som här lefva och underhållas på allmän : bekostnad. Det var här som en norsk Due och en svensk Dufwa, anstäld i österrikiska marinen, för några år sedan sammanträffade, — ett eget möte mellan tvenne dufvor ifrån norden på dufvoplatsen i Venedig, såsom den förstnämde af dessa träffande anmärkte. RN Markusplatsen och Venedig i sin helhet förete visserligen under alla tider af dygnet en egendomlig prägel, och intrycket af denna stad . står. ensamt och ojemförligt med alla andra. Men först när månen belyser den underbara ö-staden, erhåller hvarje del af densamma sin rätta färg, — När de båda ;ycloperna på Torre del Orologio med i diga sliggor hamra nattens fjerde (kl. 16 ce. m.) någon månskensafton, då bryta upp från Piazza di S. Marco och vandra fram mot Piazzetta. Kapolerna