Aftonbladet – 12 januari 1858, sida 2

— Hvar och en, som. .har ett ädelt hjerta, måste ofelbart känna sig rörd af den klagan, som Svenska Tidningen förer deröfver, att hennes varma reformifver hittillsblifvit så grufligt misskänd. Hon hatar visst icke reformer och framåtskridande, och hela den liberala pressen bör blygas för den oskyldiga smälek, som Svenska Tidningen fått uppbära ör sin förmenta konservatism. Det finnes tvärtom ingen uppriktigare vän af reformer, ingen som med mera nit omfattar verkliga förbättringar, och allraminst må Aftonbladet inbilla sig vära mera progressivt. Men — det är endast fråga om sättet och tiden för utförandet af reformerna. : Om ett sätt, som alla kunna anse för lämpligt och förträffligt, icke kan påhittas, eller om en riktigt gyhnande tid aldrig i tiden kommer, så är det icke Svenska Tidningens skuld, det är omständigheternas, ödets eller hvad man nu vill kalla det. Svenska Tidningen tvår sina hänler i allsköns oskuld och förbehåller sig allvarligt allt det erkännande, som måste härflyta ur ofvanberörde liberala hjertelag. 399 Dessa Svenska Tidningens yttranden gjorde på oss, såsom utan tvifvel på en stor del af allmänheten, ett på sätt och vis angenämt intryck, derföre att de -frammanade åtskilliga halfslocknade politiska ungdomsminnen, lunkla reminiscenser från den politiska menlöshetens tider. Det erinrar ju så klart om salig Argus, som också var en öfvermåttan stor, ja en riktigt öfver ole reformvän, men som aldrig blef ense hvarken med sig