ANIMA. TECKNINGAR EFTER NATUREN. AW.) Hon fortfor ännu en stund att underhandla med sig sjelf; stutligen föresatte hon sig på fullt allvar att besegra den mörka anden. Hon satte sig ännu en gång till pianot, denna gången med full föresäts att behålla segren. Hon slog an rätt beslutsarnt och ämnade sannolikt möta fienden med en stridssång — Vainere ou mourir — eller någon dylik; men fann i hast icke på någon annan än iKörners Schwertlied, och träffade dertill på versen: Lass mich nicht lange warten! c, Förtretad bröt hon af tvärt, drog med han-: den öfver klaviaturen, liksom för att utplåna ända till spåren af det misslyckade valet. Hon tänkte och tänkte, men stannade ändå vid Uhlands: Winter, schlimmer Winter, Wie ist die Welt so klein! ; Det gick dock småningom bra, allt bättre och bättre; tonkarne blefvo lättare, sinnet ock — hon hade hört sin mans röst i rummet utanför, hon hade märkt hans tysta steg öfver mattan fram till hennes stol, och intrycket af hans närvaro förrådde sig i ett allt innerligare,. varmare och själfullare föredrag. Hon talade nu med honom på tonernas eteriska och uttrycksfulla språk. Då hon slutat, satte han sig bredvid henne ... han bad henne fortfara; då fortsatte hon ock den sköna målande musiken: Xx) O Sommer, schöner Sommer, Wie wird die Welt so weit! ———— ) Se Aftonbladet n:is 2—7. ad PT alsnhn j