ej STOCEHOLM den 12 Jan, Ekonomiutskottets betänkande i anledning af väckta motioner rörande kommunalstyrelser. hvilket i afseende på innehållet af de i ämnet vid riksdagen gjorda motioner, är temligen knapphändigt, hvarföre Aftonbladet i detta hänseende anser sig böra i någon mån komplettera utskottet, har till en början lemnat en intressant redogörelse för några främmande länders kommunallagstiftning, nemligen Norges, Belgiens och Nederländernas. Utrymmet för dagen tillåter oss icke att meddela denna redogörelse, hvilket också ej heller torde vara nödigt för behandling af frågan i det stadium, hvari den för närvarande vid det långt framskridna skiftet af riksdagen sig befinner. Deremot torde det vara af större intresse att lemna en kort framställning af utskottets egna resonnementer i ämnet. Vi förbigå härvid framställningen af den historiska utvecklingen af menighetsstyrelsen här i landet, som är för alla temligen bekant och som uppenbarar sig på landet i våra gamla byalag, våra häradsoch lagmansting i äldre tider och slutligen i vår sockenstämma, som till en början omfattade endast den kyrkliga ekonomien och kyrkotukten, men snart öfvergick till rent verldsliga saker, samt i städerna borgerskapet och stadens äldste jemte borgmästare och råd, hvilka antingen direkte eller indirekte tillsattes, såsom ännu i dag, af borgerskapet. När utskottet derefter öfvergår till frågan om ett allmännare öfverseende af kommunalförfattningarne, har det i främsta rummet påkallat uppmärksamheten på en vigtig grundsats, som i flera andra länder, men i allmänhet icke i Sverge, vunnit tillämpning i kommunen, nemligen det representativa systemet. Utskottet har dervid hyllat den urgamla demokratiska åsigten här i landet, att ett sådant system icke utan nödvändighet bör öfvergifvas, utan hela menigheten få direkte deltaga både i rådslagen och besluten om kommunernas angelägenheter. Med den inskränkning, yttrar utskottet, rösträtten i sockenstämma för närvarande har, och äfven med den utsträckning densamma kan i framtiden få, synes i de flesta församlingar någon olägenhet ej böra uppkomma. af hela den röstegande menighetens: sammankallande på ett rum. Erfarenheten har: derom ej framburit något vittnesbörd, och det allmänna tänkesäts tet påkallar ej heller i detta afseende någon förändring. Endast i kommuner med större folkmängd kan en representation blifva behöflig, och lagen synes derföre, med hänsigt till nämde orsak, böra innehålla tillåtelse för kommunen att öfvergå till det representativa systemet jemte reglor för organisationen af en sådan representation för församlingen. Genom 1847 års författning är systemet redan infördt i Stockholm, och flera af rikets andra städer hafva uppnått den folkmängd, attall: som-.est. vuer Med rätta böra få rösträtt i sta dens angelägenheter, svårligen kunna samlas på ett rum, vare sig till sockenstämma eller allmän rådstuga. . Utskottet har således ansett någor? väsentlig ändring icke behöflig i den nu gällande formen för landsbygdens menighetsstyrelse eller sockenstämman, . Frågans lösning i städerna har deremot funnits mera invecklad för att bringa enhet och sammanhang 1 organismen, hvilken nu är särdeles både gammalmodig, splittrande och förbistrad samt skiljaktig i olika städer, hvarföre utskottet äfven angifver grunderna för en reorganisation af städernas kommunalväsende. Men då bärom icke vid innevarande riksdag torde blifva fråga, vilja vi härvid nu ej heller uppehålla oss, . Deremot anse vi oss böra omständligare anföra hvad utskottet yttrar angående den egentigen omtvistade och för tiden hufvudsakigaste frågan, eller inrättandet af on länen mfattande kommunalrepresentation, Utskottet har härvid till besvarande upp: tält följande frågor och med anledning af lem följande resonnementer: 3 Ar en sådan stiftelse nyttig? Eger den några röter i landets. gamla författning, och finnas uti denna örfattning några brukbara grundämnen till lagstifting för ifrågavarande ändamål? Låter institutionen rena sig med våra nuvarande samhällsinrättningar? lafva några tecken visat sig, att folket u fattat ehofvet deraf? 5 Så Utskottet vill försöka, att i största möjliga kortet besvara dessa frågor. En kommunalrepresentaon för länet komme visserligen att förete en nyhet afseende på formen, men dess väsende är dock jupt rotadt i Sverges urgamla samhällsförfattning. fvanom kommunen i trängre mening, eller staden och cknen, finnes verkligen en gemensamhet i intressen, vilken söker en form för att kunna göra sig gälnde i gemensamma åtgärder och beslut; och en idan form egde det svenska folket fordomdags uti ndskapsförfattningen. Landskapets menighet samdes på tinget, för att rådslå om gemensamma ånlägenheter, och den mening, som uppfattades såsom enighetens, gjordes af lagmannen till lag. När allogen hade att hos konungen andraga en önskan ler ett klagomål, skedde det genom lagmannen, ars framstående samhällsställning gaf en person; vigt deråt. Det är bekant, att landskapen under edeltiden hade sina egna lagar; och möten med särskilta landskapens ständer för beviljande af Imänna skatter och gärder höllos så seht, som ef r medlet af sjuttonde århundradet. Utan att vara nomj lag ordnade, blefvo ännu under hela adertar TRONEN TSAREN SISTA NIKT SE RS