Mm Mm MM ögonblick äro dyrbara för mig! .. Hans vackra: ansigte glödde af: hänförelse ... Ett ögonblick. betäckte han sina flammande ögon med sin, hand, derefter fortfor han; När aftonen. kommer och jag nödgas skiljas vid henne, tycker jag, att dagen varit alltför kort, ehuru jag girigt njutit hvarje minut deraf, och ehuru skilsmegsans. smärta är som semmarnatten kort samt följd af hoppet om morgondagens pånyttfödda fröjder. Jag går såsom i ett rus, utan att se föremålen omkring mig; jag återkallar beständigt i minnet hvarje hlick, hvarje od, hvarje leende, och genomlefver allt på nytt i min inbilkning Jag kan gå så ett par mil bort, fortsättande mina drömmar tills dagen åter gryr, och då skyndar jag tillbaka med samma längtan, samma hopp; Så har jag aldrig anat, aldrig lidit, aldrig njutit min tillvaro! — Ibland griper mig en:sådan ångest ... jag tycker lifvets dröm förrinner ..: tiden rusar mig förbi... och den synes mig dock så kostbar ... Jag ville fånga ögonblicket... Jag blir upprorisk ... nej nej! och han hejdade sig och tystnade ett ögonblick; derefter fortfor han åter, i det han betraktade henne ömt; Nej, jag är icke upprorisk ! ; hans hastiga andedrägt och bevingade ord j motsade dock denna försäkran. Hastigt lade han sin venstra hand öfver hennes båda, derpå ackompagnerande sig lätt till följande,den herrliga Lesbiskansskönä kärleksqväde, sjöng han: Hvad den är säll som fått ditt hjerta röra, Som, dagligt tjust och drucken af begär, I Får se på dig, din ljufva röst får höra! i Han Gudars like är. En liflig eld i alla ådror smyger Vid första skymt mitt öga dig får se, I Och denna suck: som då emot dig flyger Förgås på Vipparnet Min sansning flyr, mitt blod i heta vågor Med häftigt svall sig väg till hjertat gör, l Och skakad, qväfd af känslor och åf lågor, Jag darrar, dignar, dör,