Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 2

strålar tända glans, som så mycket behagar; och ej annorlunda finna vi Friskyttsmelodierna. Det barnsliga, osökta elementet, förmågan hos dessa motiver att med få toner säga mycket och sådant som i hvarje själ finner sitt återljud, -— just detta ställer Friskytten så högt, just detta må man önskas.vår tids tonsättare, såsom den bästa musikaliska nyårsgåfvan. Friskytten har hos oss redan. gifvits så ofta, att den för den äldre generationen framtrollar barndomens ljufva tid. De gamla höra vid Webers musik alla toner på hugkomstens colsharpa darra och tala. Och då nu äfven de yngre konstvännerna älska Friskytten, så blir Webers musik en bro, en Bifrost, på hvilken Förr och Nu vänligt räcka hvarandra handen. Vare den hulda skapelsen således ånyo välkommen! — Om sättet huru den. gifves. framdeles några ord, sedan vi nemligen fått höra en ny Max, hr Arnoldson. Den 3 dennes hörde man Engelbrecht och hans dalkarlar. Med flit säges hörde, ty de svenska melodierna, hvilka här finnas hopade, erbjuda fullt. så god: musik som mycket annat med törhända ståtligare namn. Endast någon ömmare konstnärlig omvårdnad kunde hafva skänkts åt våra inhemska guld-polskor. . De utveckla i sanning alltför rikt och karakteristiskt lif, de äro i melodiskt hänseende allt för värderika, för att, oftast utan all inledande öfvergång, från den ena till den andra t narten, uppspelas cfter hvarandra, likscm om de icke stode. högre; än Labitskys konsorters valser, hvilka, liksom flundrorna, köpas knippvis. Anmärkningen träffar styckets. musikaliska tillredare, hr Ahlström. Musiken till. Engelbrecht förtjenar för öfrigt i allmönhet det vitsord, som tillkommer hr Ahlströms samteliga arbeten: den är icke ful, men saknar dock die höchste Weihe. Så är det i hufvudsak, 8å är det i enskiltheterna. För!