Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 2

svärad. af tiljornas många osynliga fjettrar, hvilket senare äfven kan sägas om fru Strandberg och hr Uddman. 3 Man gifver Martha i allmänhet på kongl. scenen i Stockholm rätt väl, både hvad orkestern, kören och solosången anbelangar. Äfven för dekorationerna och .drägterna :behöfva vi nordboer på intet vis skämmas. Det innebär öfverhufvud en fördom att förmena det, om godt och ondt sammanräknas, och blott icke italiensk konstsång och fransyskt spel kommer i fråga, Stockholms: opera stode på en låg ståndpunkt. Den öfverträffar i det hela taget många utländska scener, : allrahelst tyskarnes. Hvad särskilt Flotows. glada musik till Martha vidkommer, så anslår den ovilkorligt. Den herrliga skottska folkmelodien, som, likt röda tråden i engelska flottans tågverk, genomgår hela operan, kan aldrig trötta, så ofta den äfven i Martha ånyo uppdyker; dertill är dess melodiska kraft allt för stor. Som en skyddande . engel kringgärda dessa långsamma toner de lekande barnen, de mera muntra melodierna, så att de små icke falla i något farligt djup. Men då motivet ifrån Walter Scotts frejdade berg vid slutet af operan uppträder i ett väldigt tuttis förklaring, man kunde säga kringhvärfdt af barmoniens mest glödande bengaliska eldar, sjunget af hela kören, speladt af hela orkestern, då firar den nyare tonkonsten en af sina segerfester.Redan detta ögonblick vore tillräckligt för att tillförsäkra Martha rangen: af en älsklingsopera under tiotal af år; men; tonsättningen erbjuder dessutom ännu så mycket qvickt, samt, hvad i vår tid är så sällspordt, så mycken musikalisk glädje, att man väl. må belaga, det vi af Flotow icke ega flera opeor, inga jemnbördiga systrar eller bröder till Martha, som, enligt nyaste underrättelser rån Paris, derstädes inöfvas af italienska opean.