Aftonbladet – 9 januari 1858, sida 2

uppoffring belönades med rätt mången angenäm och för hennes hjerta kärkommen erfarenhet. Herr von Arnim utvecklade under sitt tillfrisknande så mycken rikedom och klarhet i förståndet, tålamod. och :älskvärdhet i karakteren, att tiden, längt ifrån att synas henne lång, snarare tycktes henne ha vingar. Det låg någonting barnsligt, lekfullt i hans lynne likasom i hennes eget, som drog henne till honom oc gjorde henne lätt. förtrolig med hans tänkesätt och idger. Men då förbättringen så till vida fortskridit; atthan utan fara kunde lemna sina rum, blefvo. hennes besök mera sällsynta, och.slutligen upphörde de nästan helt och hållet. Såsom en välgörände fee drog hon sig tillbaka när hennes hjelp icke mera var af nöden, XI. Med lättadt hjerta återtog Anima nu. sina afbrutna sysselsättningar inom och utom hus. och det var med ens egen tacksam och glad känsla. bon åter andades den uppfriskande sommarluften och återsåg de stumma men förtroliga föremål, som under hennes ensamhet blifvit så kära för henne. Hon öppnade fönstret till sitt rum och såg ut efter svalboet, -Svalmodren dök några hvarf upp och ned tätt framför henne, hen hade blifvit djeri emedan gardinen så länge varit nedfäld; nu ilade hon rädd tillbaka, och slog hastigt ut vingarne, ängsligt skylande de små, Du, stå inte der och blicka hit in med dina stora ögon och skräm mina ungar! tycktes hon ga; det kan vara godt och väl, att du ändtligen kommit igen, men jag tycker bättre om att se dig innanför glasety. Ånima gick ned i trädgården; vid porten såg honredan på afstånd sin vön storken med sitt tillbakakammade hår stå der och, koxa nyfiket; han trampade otåligt med fötterna, stack hufvudet genom portspjelorna och nickade åt henne: ) hon förtrodde honom snart, att det var bättre med husbonden. Stärke ihn, sade Heilbot. och begaf sig så af för att bringa glädjeposten hem till de sina.X Aldrig tyckte hon sig