Aftonbladet – 9 januari 1858, sida 2

— Ö— — — —X———---n2—— 0 —— den hon dock snart utan motstånd kunde draga tillbaka. Denna sömn var stärkande och bebådade en lycklig vändning i sjukdomens Från den stunden inträdde småningom förbättringen, väl långsamt men säkert, tills han efter några veckors förlopp ändtligen var atom all fara. Derför. hade han väl hufvud: kligast att tacka den ömma, noggranna och förtröttade vård han erhållit. i En lång tid lyckades det väl Anima att förmå honom bibehålla. tystnad och undvika innesrörelser; men. hvad hans läppar förvägrades, det tillstaddes dock hans ögon; och medelst dessa sökte han skadestånd för den honom ålagds tystnadens plåga. Att dagligen se Anima, höra hennes röst och mottaga hennes omsorger utgjorde dock: sjelfva lifskuren. En gång då han var allena med Josef, hvilket dock Anima så sällan som möjligt tillstadde, då hon hyste föga förtroende för dennes fransyska tunga, sade han: hör, Josef, jag vill tala med digb Vi få inte tala! invände den gamle trotjenaren. Blott några ord, och. sedan gka vitiga; — hvem underrättade min hustru om att jag var sjuk ? ; Det törs vi knappast tala om, ty då få vi bannor! Ja. så, det var dul Bien sur! Nå hvad gjorde hon då? : Hon gjorde, som fruntimmer vanligen bruka, de göra nemligen alltid tvärt .emot hvad man ber dem. Hon gick direkte till ert rum ... Nå?D Eh bien! Jag sade, att ni säde, att dok torn sade, att sjukdomen var smittsam och att hon derföre icke skulle besöka er ... alors, il faut que je men aille, sade hon och gick, direkte dit hon var förbjuden, kortaste vär gen... Hon. har sedan förblitvit en trogen vakterska, Gud signe hennet... Men nu herre måste vi ma foi tiga; ni-ör ju helt exaltå ... Mon Dieu, tänk om madame nu koml...