ner någonting tillockande deruti, gerna till följd af denna smak kastar sig tillbaka in i en nyss undgången eller undsluppen våda. — Farligt! ... för mig? frågade han derföre fermt. Nu hade bon, å sin sida, lätt kunnat afbryta, den: magnetiska. ström, som denna omedvetet. så förrädiska fråga inledde, genom: någon indirekt, d. v. s. atledande anmärkningy hvaraf fruntimmer, som sällari sakna fintlig het; gemenligen hafva till hands ett så Kl förråd -—T ex. om recidiv eller dylikt, hvilt: ken afvändt vådan eller åtminstone framkals lat en. annan fråga, som under sådana förhållanden icke varit: hälften så starkt laddad! som det föregående tvåordiga batteriet, såsom: t. ex.: ni intresserar er då för mig 0..s. Wan Vid nio af tio sådana fall som detta hade: otvifvelaktigt denna vändning af samtalet varit sjelfskrifven, men här var just det tionde, vid hvilket det omöjligt kunde inträffa. Fru v. Arnim valde deremot. just den vådligaste, mest mystiska beståndsdel i hela språket; hon svarade nemligen ett ofördröjdt kort ja; de enstafviga orden innehålla, såsom be-kant är, ofta stor koncentrerad kraft, här fattade nu gnistan uti — vid detta lilla ord, som: kom -genaste vägen från hjertat och ännu helt varmt gled fram öfver läpparne, länkade sig hela kedjan af magnetiska under — här upp-stod och utvecklade sig detta rörliga, oändligt fina känslospel. som man gifvit namn af kärlek. Hr v. Arnim lutade sig närmare; tog en af de långa, mjuka lockarne: på fru v. Arnims skuldra, kysste den och lade. den tillbaka. fö Anima mial sade han medi innerlig mer fast röst och slöt kraftfullt ömt båda hemnes: händer i sina — -... ni ser hur det är medi mig ... och jag öfverlemnar allt åt ers Jag: betraktar mig nu såsom en man, som eftersatt af röfvare tagit sin tillflykt till; er... Jag har: blifvit upptagen ... jag har druckit af er barm-: rertighets bägare, och nu skall mi icke åter: stöta mig bort från er... jag får nu taga er hand i min... och jag afbidar den;stund då. ni frivilligt skall räcka mig den ... (Forts.)